Här kommer en liten hälsning från mig, Mochi (tidigare Danelle). Jag har bett husse översätta min hälsning då det är tveksamt om någon annan förstår mitt språk.
Jag bodde på katthemmet ganska länge och det var väl egentligen inget fel i det, men jag var inte vidare förtjust. Lite skygg kan man väl säga. Nu har jag bott hos min nya matte och husse i drygt ett halvår och de är kanon, jag får mat och ibland en liten ostbit, eller skinkbit vilket är mycket bättre än den där torra kattmaten de tvingar i mig, som jag visserligen måste äta i alla fall då de är så snåla på go mat. De hävdar att det inte är så bra för mig. Mycket gos och kel också, matte är bäst i soffan, men när jag ska sova är det med husse, gärna på husse så han inte kan sova. Överlag så trivs jag JÄTTE bra, tills idag när husse släpade iväg mig till veterinären för vaccinering. Jag har nu gömt mig bakom en soffa där jag brukade gömma mig när jag var nyinflyttad här, och ligger och trycker och skriver de här raderna till er. Just nu känns det som ni kan komma och hämta mig. Jag HATAR husse nu, och kommer aldrig förlåta honom, känns det som. Och matte är bortrest så jag har ingen att vända mig till.
Bifogar några bilder, nån ifrån innan jag flyttade hit och några som tagits under tiden jag bott här.
Hälsningar:
Mochi Persson