Nu var det länge sedan vi skickade en hälsning men allt är bra med Mila & Cabrini. De är ju utefödda och var vuxna när vi välkomnade dem till vår familj och nog trodde vi att de skulle bli tama. Men tyvärr, de är vildkatter. De är inte hanterbara, dvs man kan inte lyfta upp dem, men vi får klappa väldigt mycket och de spinner otroligt. Dessutom har de varandra och leker och myser jättemycket.
Men så introducerade vi en ytterligare en familjemedlem – en 40 kgs hund. Vi har tagit hand om en pensionerad ledarhund, han har artros och njurproblem men är i fin form ändå. Den här stora busen är van vid katter, dvs han vet att de bestämmer. Cabrini tog genast in honom som sin kompis, han följer honom hela tiden. Mila är lite mer avvaktande men absolut inte rädd. I början tyckte Charlie, som den stora klunsen heter, att det var lite jobbigt med Cabrini men numera pussas de och snusar på varandra. Och Mila uppskattar hans stora bädd.
Katterna har blivit mycket mer sociala sedan Charlie kom. De tar efter honom och eftersom det farligaste med honom är att han kan pussa ihjäl en så är det bara positivt. Charlie må köra med oss människor men han vet att katterna står högst i rang och de är så otroligt gulliga med varandra.
Så det här har varit en höjdare! Men det börjar kännas som om vi har skaffat oss ett zoo! Men inget är omöjligt där kärlek finns!
Vi tackar alla människor som engagerar sig för våra katter, dessa fantastiska djur – varmt tack.
Hälsningar från Annika och Mats, stolta sponsorer av rum 502