I morse fick vår älskade Mila somna in. Hon fick en mild släng av kattsnuva men tyvärr visade sig då ett annat problem. Hon fick akut andnöd igår morse och vi åkte till Bagarmossens djursjukhus där hon fick lugnande, syrgasbur, kortison och antibiotika men tyvärr hjälpte det inte. Nästa steg var en tub i halsen och vi ville inte att hon skulle plågas mer så hon fick hjälp att somna in. Den sista tjänsten vi kunde göra henne.
Vi var och tog farväl och sjukhuset hade gjort jättefint med Mila insvept i en filt, separat rum och blommor.
Veterinärerna är inte säkra på vad det var men förmodligen ett lymfom i näsan som ju tyvärr inte går att göra så mycket åt.
I dryga 6 år fick vi ha henne. Vi valde henne och Cabrini och de har trivts fantastiskt bra tillsammans. Busat och kelat tillsammans. Hon har haft ett bra liv. Efter vår ledarhundspensionär Charlie kom in i familjen har katterna dessutom kommit ännu närmare. Ingen av dem har gått att lyfta upp, vildkatter som helt enkelt aldrig blivit socialiserade, men vi har njutit av deras sällskap och framsteg hela tiden. Satte man sig på huk kom Mila trippande för att bli klappad eller borstad och sista veckorna fick matte faktiskt en huvudbuff i sängen och hon låg en stund och vilade.
Många undrar varför vi haft dem när det inte går att ta upp dem men att se dem ha roligt och mysigt med varandra har varit tillräckligt.
Nu sörjer Cabrini. Han gick och jamade igår kväll. Dock har han lite stöd i vår hund, som han älskar. Idag har han undersökt Milas bur men också buffat och tvättat Charlie. Han kommer också fram till oss så vi får klappa.
Vi hoppas att Cabrini inte ska sörja alltför mycket eller länge. Vi är osäkra om vi ska ta in en ny katt, ja inte just nu men senare. Det beror lite på hur det går. Vi får avvakta helt enkelt.
Mila hade ett kort men bra liv hos oss. Oerhört saknad, alltid älskad men nu har hon ro.
Kramar – Annika & Mats, stolta sponsorer av rum 502