<<< Tillbaka

TIGGER hade länge gått hemlös i Västberga. En dam som en tid matat honom kontaktade oss, Tigger fångades in och kom till Katthemmet. Med misstänksam blick, lite morr och fräs, talade han om att han inte litade på oss tvåbeningar. Och vem kan klandra honom...? Den här tjusiga killen med sina små, deformerade öron, har dock säkerligen haft ett hem en gång i tiden, för det gick efter en tid att klappa herrn och han visade också tecken på att det inte var helt oangenämt. Tigger fick relativt fort ett hem där vi hoppas att han fortsätter att utvecklas till en trygg och nöjd kisse.

Tiggers nya ägare berättar:

Hej! Nu har det gått en tid sen Sonny (Tigger) kom hem till oss och sakta men säkert gör han små små framsteg men han är fortfarande väldigt misstänksam och rädd. Ikväll kom han för andra gången ut från sitt gömställe när jag varit hemma, men han tittar nogrannt på mig och sen smyger han därifrån. På nätterna när vi sover och när vi är borta är han framme och äter och går på lådan, han tycker även om att sitta på fönsterbrädet, men dock inte när vi är i närheten. De första två månaderna låg Sonny inunder ryggstödet på soffan så man bara kunde se små tassar sticka fram, sen vände vi på soffan och täppte för, och sen dess har han gömt sig under min säng. Jag brukar höra han på nätterna då han ligger och snarkar lite. Och om man är försiktig går det att klappa honom lite. Vi har sett de fina annonserna på tunnelbanorna och vi blev väldigt stolta över våran fina katt som förhoppningsvis kommer att trivas bra hos oss.

Varma hälsningar Karin, Annelie och Sonny