Ann-Charlotte, nu har det gått tre år sedan vi flyttade ihop. Då visste ju inte jag vilken knepig katt du var, och du visste bara att det tryggaste stället var under sängen eller bakom soffan. Det där är lite svårt att tro nu när du borrar ner dig i mitt knä och bökar runt till jag kommer åt att klappa dig på magen så du börjar spinna förnöjt. Eller när du kommer trippande på stolta tassar med en fin muspresent. Eller när du ropar på mig för du behöver hjälp med något. Men skygg och knepig kan du fortfarande vara ibland. Då är det ju bra att du alltid har ett knä där du kan borra ner dig. Och att jag har en kattmage som jag kan klappa på.