Det är nu tio år sedan jag, i slutet av augusti, åkte till katthemmet i Västberga för att spana in en lite äldre hankatt som var listad som ensamkatt. Väl på plats fick jag dock veta att det just kommit i en yngre katt i samma kategori så jag passade på att hälsa på Örjan . Jag satte mig på golvet i buren och han kom fram och lade sig i mitt knä ganska omgående (se bild). Jag tänkte att det ju var en trevlig och gosig katt så jag bokade honom. Nu, efter tio år, vet jag att han egentligen inte alls gillar att ligga i knäet (däremot gärna nära bredvid i soffan eller sängen), så jag tror att det var hans knep få mig att gilla honom. Man kan nog säga att Ruskin (som han heter numera) valde mig lika mycket som att jag valde honom…
Vi firar nu tio år tillsammans och han har haft ett mycket gott liv. Han gillar, som sagt, att ligga nära inpå när han skall slappa eller sova. Han är rätt ”pappig” och inte så förtjust i andra människor. Jag brukar dock tipsa dem att borsta honom, för det gillar han mycket. Kanske allra mest gillar han att vara utomhus. Tyvärr smet han redan andra dagen han var här men kom sedan tillbaka efter ett dygn (ordentligt ångerfull) och sedan dess har hans uteliv varit mer sansat. Som tur är kan han vara ute här, på en egen uteplats, utan att vara speciellt nära bilar. Det är en rejäl tur för hans del att han inte blev en ren innekatt inne i stan (eller något liknande). Ibland får han åka till en stuga på landet och få gå ute i skogen och spana. Det gillar han så mycket att det blir ett rejält projekt att få in honom när det är dags för hemresa igen.
Vi vet ju inte hur gammal han är (gissar på 13), men han håller sig rätt pigg och frisk och är fortfarande aktiv av sig, även om han numera undviker att hoppa ned från bord eller liknande höjder.
Med detta jubileum vill jag passa på att tacka er på katthemmet för allt ert jobb och att Ruskin hamnade här.
Hälsar/Johan & Ruskin