Nu har Aristoteles och Aviva varit hemma i drygt tre månader, och jag tycker att de redan har gjort mycket större framsteg än vad jag hade väntat mig vid det här laget. Efter att ha gömt sig under sängen i 3-4 timmar den första dagen var de båda framme och nosade, åt och drack, samt upptäckte varje vrå av sovrummet och framför allt sitt stora klösträd. Aviva var till och med uppe i sängen och sov vid fotändan första natten.
Efter modet de första dagarna hade framför allt Aviva en period då hon var mer försiktig och gömde sig under soffan när jag gick hemifrån, men nu är hon mer eller mindre som en "vanlig" katt, skulle jag säga. Väldigt tillgiven och mysig när hon själv vill och mer tillbakadragen när hon vill vara ifred. Plötsliga ljud såsom smällande dörrar från trapphuset kan vara läskiga ibland, men det är inte så att hon springer och gömmer sig längre. Hon är definitivt den som tar för sig mest, oftast initierar lek med Aristoteles, rullar runt framför en med magen i vädret, går runt och spinner och så vidare.
Aristoteles i sin tur är fortfarande lite mer avvaktande, och det tog väl någon vecka innan han slutade springa undan när jag närmade mig. Allt eftersom Aviva blev djärvare och närmade sig mer och mer började även han att öppna upp sig och inse att det kan vara ganska skönt att bli kliad bakom örat eller under hakan ibland. Det är dock lätt att det blir för mycket för honom och att han drar sig undan mitt i, men han brukar snabbt komma tillbaka och försöka igen. Till skillnad från Aviva gör han inte mycket ljud ifrån sig, men det händer att han jamar lite smått när de leker eller när han ser något spännande utanför fönstret, vilket alltid får mig att haja till lite när han är så tyst annars.
I övrigt är det tydligt att mat är det bästa i livet för åtminstone Aristoteles; han hoppar upp i sängen när han tycker att det är dags för frukost (gärna någon timme innan det faktiskt är dags), rusar fram till foderpåsen när man kliver upp, stirrar förväntansfullt när portionen vägs upp och springer snabbt tillbaka till matplatsen när maten väl är på ingång. När man kommer hem möter han en i hallen för en liknande process för middagen. Han skulle säkert kunna äta sin vikt i torrfoder om han fick chansen. Aviva som inte är riktigt lika glupsk har fått en foderautomat som hon öppnar med sitt chip så att hon får ha sin mat ifred och kan äta i sin egen takt. Aristoteles har efter mycket om och men insett att det är ganska lönlöst att försöka ta sig in i den, så han nöjer sig istället med att försöka tigga mer mat från husse (även om det förvisso också är rätt lönlöst).
Sammanfattningsvis har de första månaderna gått väldigt bra och jag tror säkert att även Aristoteles kommer att bli lite mer framåt och gosig med tiden han också, bara han får ta allt i sin egen takt.
Hälsningar,Marcus