Ett år och 6 dagar har gått sedan Yasu kom hem till mig. Jag tog mig dock friheten att ge honom ett nytt namn strax efter att han kom hem.
Det har varit en underbar upplevelse att se honom öppna upp sig för fysisk närhet steg för steg. Han har förvandlats från en lite skygg kille som var jätterädd för händer, till en riktig liten kelgris som vill gosa nästan varje chans han får! Andra människor än husse är fortfarande är lite läskiga när de blir lite för närgångna, men det sker framsteg även där.
Det stora genombrottet kom under vintern när en annan av familjens katter kom på besök under en dryg vecka. Då fick han se hur man kan göra för att gosa med oss tvåbenta typer, och att det inte är så dumt ändå. Då gick det från att han tolererade att man nuddade vid honom, till att han aktivt vill komma upp och gosa.
Han älskar att vara ute på balkongen där han brukar sitta och ta in intryck från omvärlden. När han är inne gillar han att ligga och sola sig på fönsterbrädan eller på en av köksstolarna. Knasig som han är vill han väldigt gärna att man klappar honom på magen, och han brukar ofta sova i husses armhåla, med hakan på husses arm.
Berättelsen om Yasu är ju inte slut än, och planen är att han får en permanent kattkompis sen under hösten!
Jag vill rikta ett stort tack till alla som bidrog till att föra samman mig med den finaste lilla killen som man skulle kunna önska sig!
Vänligen/Martin