Björn, tidigare Emerich, har nu bott hos mig i lite över ett år. Han var kelig redan på katthemmet, och det tog inte långt för honom att vänja sig med sitt nya hem.
De första två månaderna var han tyst och inte intresserad av sina leksaker. Han var väldigt snäll och gosig, och jag trodde att han bara var en lugnare katt. Fel. När han väl kände sig bekväm nog dök hans riktiga personlighet upp. Han jamar högt när han vill ha uppmärksamhet och vill ofta leka med vippan. Han är inte rädd för att säga nej, men det är sällan han har problem med att bli klappad eller kliad.
Björn gillar att spendera sina dagar med att sitta vid fönstret eller på balkongen, leka, äta, gosa och sitta bredvid mig när jag sitter vid datorn. Han hatar att åka till veterinären, men förlåter en snabbt efter att vi kommer hem. Han är inte heller mycket för att bli upplockad, men han har äntligen lärt sig att tolerera det under korta perioder.
Tyvärr så fick Björn problem med inflammerade tarmar runt ett halvår efter han kom hit som han äter medicin för. Som tur är har han inget problem med att äta sin medicin och skulle gärna äta mer om han fick. Trots det mår han annars bra och fortsätter leka, gosa och äta som vanligt. Den bästa känslan är när Björn kommer och lägger huvudet på mig och spinner. Jag är glad att kunna ge honom ett liv där han vågar slappna av och njuter av att få uppmärksamhet. 💖