. Alfredo o Santino - del 3
Hej på er alla vänner på katthemmet,
Här kommer en bokstavlig solkattshälsning från Santino som njuter av solen och den friska luften från min franska balkong. Nätet fungerar jättebra, ingen risk för fall fast vi bor på femte våningen. Alfredo är också framme och tittar ut ibland, men där har jag inte lyckats fånga båda katterna på samma bild. På klösträdet poserar dom däremot gärna tillsammans som synes. Visst är dom stiliga! Alfredo är fortfarande väldigt skygg, jag får inte ta i honom och han springer undan om jag kommer för nära. Men sitter jag stilla ligger han gärna ett par meter ifrån och iakttar mig nyfiket. Och räcker jag fram en godisbit kommer han fram och tar den ur handen (efter moget övervägande). Klappar kommer däremot inte alls på fråga! I övrigt är han lika busig som vanligt. Jag tror till exempel att han helt har missförstått varför det heter lecakulor. Han tror helt uppenbart att det är lekakulor som avses...
Santino är i mattes ögon världens klokaste, tillgivnaste och keligaste katt, inget bus där inte. Men vankas det något ätbart är han genast framme. Framför allt har han ett sjätte sinne som talar om när jag tar ut en ost ur kylen. Då slår han alltid nytt rekord på sträckan, oavsett hur långt bort han är.
När gäster kommer är båda katterna däremot som bortblåsta, åtminstone om gästerna ringer på dörren (dörrklocka betyder tydligen något väldigt obehagligt för de unga herrarna). Men när jag nyligen var bortrest ett par dagar och en god vän såg till och matade katterna vågade dom sig faktiskt fram. Ett gott tecken på att även mina gäster så småningom kanske får privilegiet att träffa mina ögonstenar
Hälsningar från oss alla tre genom matte Ingrid
Här kommer en bokstavlig solkattshälsning från Santino som njuter av solen och den friska luften från min franska balkong. Nätet fungerar jättebra, ingen risk för fall fast vi bor på femte våningen. Alfredo är också framme och tittar ut ibland, men där har jag inte lyckats fånga båda katterna på samma bild. På klösträdet poserar dom däremot gärna tillsammans som synes. Visst är dom stiliga! Alfredo är fortfarande väldigt skygg, jag får inte ta i honom och han springer undan om jag kommer för nära. Men sitter jag stilla ligger han gärna ett par meter ifrån och iakttar mig nyfiket. Och räcker jag fram en godisbit kommer han fram och tar den ur handen (efter moget övervägande). Klappar kommer däremot inte alls på fråga! I övrigt är han lika busig som vanligt. Jag tror till exempel att han helt har missförstått varför det heter lecakulor. Han tror helt uppenbart att det är lekakulor som avses...
Santino är i mattes ögon världens klokaste, tillgivnaste och keligaste katt, inget bus där inte. Men vankas det något ätbart är han genast framme. Framför allt har han ett sjätte sinne som talar om när jag tar ut en ost ur kylen. Då slår han alltid nytt rekord på sträckan, oavsett hur långt bort han är.
När gäster kommer är båda katterna däremot som bortblåsta, åtminstone om gästerna ringer på dörren (dörrklocka betyder tydligen något väldigt obehagligt för de unga herrarna). Men när jag nyligen var bortrest ett par dagar och en god vän såg till och matade katterna vågade dom sig faktiskt fram. Ett gott tecken på att även mina gäster så småningom kanske får privilegiet att träffa mina ögonstenar
Hälsningar från oss alla tre genom matte Ingrid