35 år och fler än 12 000 räddade katter

Kattvännen Eva Jacobsson bodde granne med E4:an i Midsommarkransen och såg gång på gång hur katter dumpades vid bensinmacken intill. Hon stod inte ut med att bara se på, inredde ett litet katthem i skyddsrummet i sin källare och bildade Stiftelsen Kattvärnet (inte att förväxla med Föreningen Kattvärnet i Haninge).

Källaren rymde tio–tjugo katter och var ingen hållbar lösning. Verksamheten flyttade till en enkel träbarack på en skolgård på Bjursätragatan i Rågsved.

När Eva flyttade från Stockholm beslutade sig ett antal volontärer för att driva verksamheten vidare – nu i föreningsform. Föreningen Stockholms Katthem var född.

Lokalen var sliten: ingen tvättmaskin eller sophämtning, så tvätt och sopor fick tas med hem. Utan råd till larm bemannades katthemmet dygnet runt, med en tältsäng för nattpasset. Vräkning hotade flera gånger och ibland fick sågspån och tidningspapper ersätta kattsand. Men eldsjälarna gav inte upp – fanns det inte pengar åkte de in till stan med insamlingsbössorna och skramlade ihop till hyra och sand.

Baracken i Rågsved skulle rivas och katthemmet erbjöds en ny – men också sliten – barack vid Telefonplan i Hägersten. Tack vare hantverkskunniga volontärer och generösa gåvogivare kunde den renoveras och anpassas. Här bodde vi fram till mars 2015.

Media uppmärksammade sommarkatter och problematiken med hemlösa katter, och vi fick allt fler medlemmar, volontärer och gåvogivare. Många valde att ge en summa varje månad – återkommande givare blev, och är fortfarande, en viktig bas i ekonomin.

Vi började arbeta med akuthem – privatpersoner som tillfälligt öppnar sina hem för våra katter. Det lät oss hjälpa många fler och gav ett bättre alternativ för kattmammor med ungar och katter som inte trivs på katthemmet. Akuthemmens insats är ovärderlig.

Vi startade en avdelning särskilt anpassad för skygga katter. På den tiden avlivades de flesta skygga katter omgående – de ansågs omöjliga att tämja. Vi visade att även en förvildad katt med tålamod och kunskap kan bli en trygg familjemedlem. Arbetet var unikt och har förändrat synen på skygga katter; allt fler katthem följer i dag vårt exempel.

Vi gick med i Svenska Kattskyddsförbundet (SVEKATT), som samlar organisationer med samma värdegrund. Tillsammans med vår No-Kill-policy sedan starten – vi avlivar aldrig en katt för att den är skygg, kissar utanför lådan, är gammal eller behöver dyr vård, så länge den är behandlingsbar – är medlemskapet ett tydligt ställningstagande mot slentrianmässig avlivning. Under perioden fick vi även 90-konto, en garanti för att gåvorna går till katterna.

Den gamla lokalen höll inte myndigheternas krav. Vi sökte länge längs tunnelbanan, men priser, tomtarrenden och stadsplaner stoppade planerna – tills ett oväntat mejl kom från Stiftelsen Anna Visborgs Minne i Nacka. Vi åkte ut, blev förtrollade av miljön med magisk utsikt över Stockholms inlopp och skrev ett 50-årigt hyresavtal. Huset hade tidigare varit konvalescenthem, kursgård och dagis.

Ombyggnaden tog nästan ett helt år. Lokalen var lite trång, så vi valde en oväntad lösning: våren 2014 lyftes hela taket av och ett helt nytt våningsplan för kattavdelningarna byggdes. Från ett tvåvåningshus hade vi nu ett trevåningshus.

Flyttlasset gick till Nacka – ett enormt lyft för oss och katterna. I dag bor katterna i stora, luftiga rum med fönster och ofta sjöutsikt, inte i burar. Här finns en ny skyggisavdelning, en avdelning stängd för allmänheten för katter som behöver extra tillsyn, och ett veterinärrum. Moderna materialval gör katthemmet lättstädat och minskar smittspridning. Vi har byggt balkonger åt katterna och en altan med café och liten butik – i dag ett populärt utflyktsmål även för den som bara vill ha en glass och njuta av utsikten.

Vi är stolta över vad vi gemensamt åstadkommit och ser fram emot att hjälpa katter i minst 30 år till. Hoppas att du vill vara med oss på den resan!