Amela

I juli har jag varit 4 år hos min människa.

Jag är fortfarande rädd för hastiga rörelser, fötter.

Min trygga plats är bakom sängen där matte och jag gnuggar nos, blinkar och sådär.

Nyser henne i ansiktet - då jag är kronisk snuvig.

Har fräst en hel del i mitt liv. Men är snäll. Haft många akuthem, men ingen fast adress.

Tror faktiskt jag skulle uppskatta en snäll kompis.

Tack Matilda, Marja ,Felicia