Ann-Charlotte

Vackra, fina Ann-Charlotte, som mer än en gång gjort att jag kommit sent till jobbet. För när klockan ringer ligger hon och sover på min mage. Hon skiter i klockan och jag vill inte väcka henne.

Stolta, nöjda Ann-Charlotte, som kommer travande med studs i tassarna och hela ansiktet fullt av nyfångad mus som jag ska beundra. På det följer en rätt ensidig diskussion om att man inte ska äta mus inomhus. Det slutar oftast med att jag lägger kräket på en assiett och ställer ut det. Men då har hon tappat intresset och gått sin väg.  

Trötta, keliga Ann-Charlotte som tar plats i mitt knä precis närsomhelst och välter över på sidan så jag kan klappa hennes snövita mage medan hennes spinnande sjunker djupare och djupare. Till slut är det mest en snarkning. 

Fyrkantiga lilla Ann-Charlotte, som trivs bäst med fasta rutiner i en ganska liten värld. Så vi håller alltid på rutinerna och begränsar världen till något litet och välkänt. 

Lite sådär har vi hållit på i sju-åtta år nu och jag ser fram mot minst sju-åtta år till. Förmodligen hon också.