Betty & Molly
Hej alla,
Det har nu gått nästan 6 månader sen vi fick hem dem, Betty (2) och Molly (4)!
Nya rutiner har kommit till för kväll och morgon. Kvällen styr Betty, läggdags kl. 10. Då samlar hon familjen genom jamning och idogt stirrande på oss tills vi kommer till sängen. Morgonen styr Molly, så fort klockan ringer så är det dags att stiga upp och råkar man snooza får man snabbt en katt som hoppar omkring i sängen och gärna landar på magen. Med andra ord, en väldigt intensiv väckarklocka ;-) Båda sover uppe vid huvudkudden i sängen hela natten, och vill gärna sova på exakt samma plats, men det brukar sluta i att de sover på varsin sida och inte samma.
De har snabbt blivit en del av vår familj och vi skattar oss så lyckliga att de kommit till vår familj. Ingen av dem var i början knäkatter men nu finns det alltid en plats för Molly (och finns det inte det så gör hon sig en) antingen skall hon ligga i knät eller så skall hon ligga precis mitt emellan oss i soffan. Betty har inte visat intresse av att ligga i knät utan ligger gärna bredvid och eftersom de ska få vara den de är så tvingar vi henne inte till att ligga i knät heller. Betty har dock utvecklat en nära relation till vårt hår, som hon gärna tvättar intensivt och ofta, helst sambons kortare hår då mitt långa bara fastnar i tungan på henne...
Båda två älskar verkligen att bli kliade på magen. Har man väl petat på Betty får man också räkna med att hon spinner högt och ljudligt även 10 min efter att man klappat klart henne och gått därifrån. Båda har även ett väldigt intressant och intensivt förhållande med kattborsten. När de får syn på den ser man hur ögonen lyses upp och det tänds något där inne, snabbt springer de fram till den och stryker sig mot den från framtänderna till örat om och, om och, om igen, man får verkligen hålla i för de stryker sig hårt mot den.
Vad kan vi säga… vi är helt sålda på dem! De är utan tvekan en del av vår familj och vi hoppas att det kommer vara så många år framöver även fast de är äldre och Betty börjar höra lite dåligt. Vi brukar kalla dem våra gamla damer! Och dem ska vi ta hand om så länge vi bara får :)
Mvh
Anna och Tommy
Det har nu gått nästan 6 månader sen vi fick hem dem, Betty (2) och Molly (4)!
Nya rutiner har kommit till för kväll och morgon. Kvällen styr Betty, läggdags kl. 10. Då samlar hon familjen genom jamning och idogt stirrande på oss tills vi kommer till sängen. Morgonen styr Molly, så fort klockan ringer så är det dags att stiga upp och råkar man snooza får man snabbt en katt som hoppar omkring i sängen och gärna landar på magen. Med andra ord, en väldigt intensiv väckarklocka ;-) Båda sover uppe vid huvudkudden i sängen hela natten, och vill gärna sova på exakt samma plats, men det brukar sluta i att de sover på varsin sida och inte samma.
De har snabbt blivit en del av vår familj och vi skattar oss så lyckliga att de kommit till vår familj. Ingen av dem var i början knäkatter men nu finns det alltid en plats för Molly (och finns det inte det så gör hon sig en) antingen skall hon ligga i knät eller så skall hon ligga precis mitt emellan oss i soffan. Betty har inte visat intresse av att ligga i knät utan ligger gärna bredvid och eftersom de ska få vara den de är så tvingar vi henne inte till att ligga i knät heller. Betty har dock utvecklat en nära relation till vårt hår, som hon gärna tvättar intensivt och ofta, helst sambons kortare hår då mitt långa bara fastnar i tungan på henne...
Båda två älskar verkligen att bli kliade på magen. Har man väl petat på Betty får man också räkna med att hon spinner högt och ljudligt även 10 min efter att man klappat klart henne och gått därifrån. Båda har även ett väldigt intressant och intensivt förhållande med kattborsten. När de får syn på den ser man hur ögonen lyses upp och det tänds något där inne, snabbt springer de fram till den och stryker sig mot den från framtänderna till örat om och, om och, om igen, man får verkligen hålla i för de stryker sig hårt mot den.
Vad kan vi säga… vi är helt sålda på dem! De är utan tvekan en del av vår familj och vi hoppas att det kommer vara så många år framöver även fast de är äldre och Betty börjar höra lite dåligt. Vi brukar kalla dem våra gamla damer! Och dem ska vi ta hand om så länge vi bara får :)
Mvh
Anna och Tommy