Fidde

Hej!

För drygt 1 år sen kom Fidde (som visade sig heta Nisse) hem till oss och sin snälla storasyster Majalena (en Ragdoll). Nisse var väldigt blyg för människor och det tog ca 3 veckor av tålamod innan han började våga närma sig oss människor. Han gömde sig under sängen och jag låg på mattan i sovrummet och pratade med honom varje kväll. Efter ett tag la jag min hand bredvid hans tass och därefter började jag försiktigt klappa honom. Han kurrade och spann men vågade inte komma fram. Däremot sökte han sig gärna till "storasyster".

Från det har han nu blivit tidernas gosigaste katt! Varje dag när vi kommer hem från jobbet rusar han in i sovrummet och slänger sig på rygg och vill bli kliad på magen. Kvällarna tillbringar han helst i min sambos knä i soffan och varje morgon när min väckarklocka ringer går startskottet för morgongos, dvs upp på min mage där han spinner och trampar. Svårt att hitta motivationen att stiga upp...

Nisse är fortfarande rädd för främlingar så det tar en 4-5 besök innan han närmar sig nya människor, men när man väl är godkänd så finns det ingen gräns för hans tillgivenhet. Vi är så tacksamma för honom och han han verkligen visat att även otrygga katter går att nå med förståelse och tålamod. Handlar nog om att orka se tillvaron från kattens perspektiv.

Många varma hälsningar!

Ps bifogar bild på Nisse (Fidde) i svart och på hans storasyster som han ömsom busar med, ömsom sover gott hos.