Inez

GRATTIS INEZ!



Ingen vet exakt vilket datum Inez är född, men det var nån gång under 1994. Hon levde i ett hem utanför Stockholm i 16 år, tills polisen och katthemmet hämtade henne. Först fick hon bo i ett akuthem som inte riktigt passade henne, hon jamade olyckligt om nätterna och verkade inte trivas. Jag hade redan hennes bror, Nisse, hos mig, när katthemmet ringde och frågade om jag kunde tänka mig att ta emot Inez. Efter ett dygns funderande kom jag fram till att säga JA, och den första

dagen i februari 2010 kom Inez hem till mig, och det har jag aldrig ångrat! Så vi firar hennes

födelsedag 1/2, 18 år och två år hos mig.

Då hette hon Pyret, men det namnet lyssnade hon inte alls till och det passade inte henne. Första gången jag ropade Inez kom hon direkt till mig, och så var det namnet godkänt.Det tog lång tid för henne att känna sig trygg hos mig, det dröjde nästan två månader innan jag fick klappa henne. Sen dess har det blivit ändring! Numera sover hon tättintill mig i sängen, älskar att kela, ligger gärna på mig när jag sover, men i mitt knä har hon aldrig legat. Alla katter är inte knä-katter och Inez får vara som hon är! 18 år är en aktningsvärd ålder, och visst börjar Inez bli gammal. Hon hör ganska dåligt och är lite stel i lederna när hon har legat länge, förmodligen lite nersatt njurfunktion men fortfarande en pigg och glad katt, som ännu kan ta lek-race genom hela huset!

Hennes bror, Nisse, fick somna in första maj förra året, det sörjde inte Inez... Jag desto mer, hade tänkt skriva en berättelse till minneslunden men det blir nog inte av, känns fortfarande lite svårt. Men han fick en väldigt fin begravning här i trädgården, på en plats han gillade och på nåt sätt känns det bra att han fick en så bra avslutning på sitt liv, två år av total lycka!

Inez är i bättre skick än Nisse, hon behövde inte vara okastrerad lika länge, hon mörkar sin ålder och beter sig och ser ut som en katt i tioårsåldern. Hon vill fortfarande gå ut en liten stund varje dag, men sen hennes hörsel blev sämre håller hon sig i trädgården och helst sitter hon kvar på trappen och tittar ut över vidderna. I och med åldern har hon slutat vässa sina klor, så det måste jag hjälpa henne med. Inte alls populärt! Det kan jag inte göra själv, utan jag håller fast henne under en handduk och min kompis klipper. Stor lättnad för Inez när det är över, men hellre det obehaget än att klorna växer in i tassen...

Ett annat obehag, tycker Inez, är att jag har räddat två katter till från misärhem. I juli förra året flyttade Smayla in och det gick inte alls bra till en början... Efter samtal med Kajsa på katthemmet fick jag goda råd som jag följde; minst en timme eller två om dagen är "Inez-tid" då hon får så mycket gos att hon nästan blir trött på mig. Sen dess började Inez acceptera Smayla, även om dom inte är bästa vänner. I oktober hämtade jag hem en hankatt, Lorentz, som hade levt i ett misärhem hela sitt liv, och när hans husse dog satt han ensam kvar i huset. Veterinären tyckte att det inte var en omplaceringsbar katt, för han inte var så socialiserad. Bah, tänkte jag, struntade i veterinärens dödsdom och gav honom en chans till. Efter två dagar här blev han värsta knäkatten... Och Inez tycker att Lorentz är en väldigt stilig kille! Dom buffar huvuden mot varandra och det märks att Inez är lite förtjust. Enda gången hon blir sur är när Lorentz försöker ta hennes mat, då fräser hon och sätter honom på plats. Det är ingen tvekan om att det är Inez bestämmer i hemmet! Och det är inte bara obehag med dom nya kompisarna, dom kan komma hem med nyfångade möss som Inez kan fräsa sig till och äta upp, själv fångar hon inga längre. Smayla och Lorentz låter henne bestämma, ingen annan får ligga på kudden brevid min, och ingen annan får ligga under vedspisen där det är så varmt och gott.

Jag älskar Inez så otroligt mycket, men börjar förlika mig med att det är hennes sista år, jag tror knappast att hon blir 19, men jag önskar, hoppas och tror att hon får uppleva en sommar till. Det skulle vara så härligt, då står ytterdörren öppen och katterna får komma och gå som dom vill, och Inez tycker om att ligga och slappa i gräset. Eller på kudden som jag har ute på filten under häggmispeln, där kan vi softa i timmar och spana på fjärilar och småfåglar.Hon är en väldigt vacker katt, lite drottninglik i vissa poser, och jag tror att hon vet om det...  // Ulrika & Inez

Fotnot: Inez kom aldrig upp på hemsidan då hon alltså fick stanna i sitt akuthem