Julhälsning från Imina & Mini-Mina
Nu har det gått två år sedan vi fångades in. Då var vi bara 3-4 månader gamla. Det var minus femton grader ute, massor av snö och Mini-Mina hade istappar i sin långa mjuka päls. Det var tur att vi fick hjälp att komma in då vid jul - och hjälp att hitta en matte som verkligen behövde några katter!
Vi har berättat i flera tidigare solkatter om hur vi har det. Om hur Imina gick från att vara skyggis till att bli en kelgris på rekordtid och om hur Mini-Mina successivt också har blivit allt mer trygg.
Under hösten har Mini-Mina vid några tillfällen kommit upp i mattes säng och mjölktrampat och spunnit. Matte undrade länge om Mini-Mina alls kunde spinna, men det var klart att hon kunde! Hon väntade bara på det rätta tillfället!
Mini-Mina har också börjat stryka sig mot mattes hand när vi ska få mat och vill att matte ska klia henne runt huvudet. Fast bara på morgonen och eftermiddagen såklart. För på kvällen försöker matte göra om samma sak men då har Mini-Mina inte tid. Hon far fram och tillbaka, knixar med huvudet och tittar på matte med stora förväntansfulla ögon. ”Kasta då, kasta då!”, hojtar hon och vill att matte ska kasta torrisar som hon kan jaga. Varje kväll vill hon att kvällsmålet ska serveras på det sättet!
Imina tycker bättre om att sitta stilla bredvid matte och äta. Det är väl för att hon far runt så mycket mellan måltiderna…? Hon har så mycket att göra jämt, för någon måste ju jaga alla pingisbollarna och bygga tunnlar av alla papperskassar. Däremellan sover hon i timtal i mattes famn.
Nu på vintern är det lite långtråkigt när vi inte kan gå ut och in från balkongen som vi vill nattetid, så varje morgon kring halvfyra brukar vi ha racer-tävling genom mattes sovrum. Ja, genom hela lägenheten faktiskt! Och blir det RIKTIGT långtråkigt brukar Mini-Mina ta upp sin gamla favoritsysselsättning: att spola på toaletten (ja, mest på nätterna då förstås! Då tror matte nästan att det spökar!).
Det är tur att matte har oss så det inte blir så långtråkigt här hemma. Vi hittar på något nästan jämt faktiskt! Mini-Mina avskyr verkligen att ha långtråkigt. Har hon tråkigt på dagarna så brukar hon titta intensivt på matte och sedan anfaller hon hibiskusarna och sätter tänderna i dem – hela tiden intensivt tittandes på matte. Matte säger bestämt att hon inte får göra så, men Mini-Mina fortsätter att bråka och hotar med att ÄTA UPP hibiskusarna!!! Hon ger sig inte förrän matte hittar på någon lek! Mini-Mina är verkligen en världsmästare på att aktivera vår matte! Fortfarande är hon lite tveksam till alltför många klappar, och hon låter sig inte hållas/lyftas/bäras, men matte tror att det kommer! För plötsligt bara vågar Mini-Mina sådant som hon inte har vågat tidigare!
Imina däremot vågar allt här hemma – utom att få klorna klippta! Kommer klotången fram skriker hon ”AJ!!!” högt och ljudligt innan matte ens har hunnit börja klippa! Matte blir så rädd att hon studsar! Matte TAPPAR nästan klotången, och då passar Imina på att smita!
Mini-Mina kom trea i en julfoto-tävling nyligen, trots att hon inte ens ville vara med på bild! Men matte lurade henne och tog ett kort i alla fall! För mattar gör inte alltid som man vill (fast det är ändå tur att man har dem!).
Vi har gjort en ny film också: "Vårt andra år". Om ni inte har sett den så får ni gärna kolla hur vi har det: http://www.youtube.com/watch?v=YWjHk4qXUbs&feature=plcp! Det är kul att göra film!
Hoppas att ni får en riktigt härlig jul! God jul och Gott nytt år önskar Imina och Mini-Mina (och speciellt då till alla på katthemmet och till alla våra katt-kompisar från Ingarö-kolonin)!