Litchi & Wasabi - mar 2011
Hej på er!
En hälsning från Litchie och Wasabi
Jag, Litchie har bott med mina fyra tjänare i över ett år nu. Kom som en nyårspresent år 2009/10. De första dygnen såg familjen tvåben endast skuggan av mig. Numera syns hela jag sedan länge tillbaka. Jag är bara lite mindre sällskaplig än mina två kattkompisar Wasabi och Ulrik.
För det mesta sover jag bort dagarna. Men när matte yogar på mattan tar jag mig gärna en spatsertur runt, runt henne, stryker mig, och buffas lite försynt. Jag kloar även ibland på den mattan hon krälar på......det tycks hon inte gilla. Själv tycker jag den blev mycket snyggare med små märken av mina fina klor på än utan Om kvällarna vaknar jag till liv...då skall det springas runt i jakt på skuggor på golvet, i taket och de som mattes glasögon kastar på väggarna. Kul är det! Jag tycker om torrfoder, men begriper mig inte på varför man skall vräka i sig av en massa andra konstigheter som då och då erbjuds. Jag gillar inte räkor, inte fisk (ja, någon enstaka gång kan slicka lite på laxen om sådan gives) OM matte tvåben eventuellt serverar lite blötfoder kan jag få för mig att slicka i mig såsen, men inga bitar tack. Som ensam fröken fyrbent i huset måste man tänka på både figuren och på värdigheten ;-)
Min "bror" Wasabi, den rödlätte rundhyllte gossen på bild, bryr sig inte ett dyft om vare sig figur eller värdighet. Han både vräker i sig av ALLT och häller ut sig ÖVERALLT. Fast jag tycker såå mycket om honom ändå. Han har fått mig att bli modigare, dessutom är han snällheten kattifierad :-) Goare brorsa får man nog leta efter. Både jag och Ulrik (raskatten corn(y)ish rexen som bodde här allra först) har svårt att inte bli charmerad av Wasse....Han tar liksom inte ett nej utan tränger sig på med kel och bus och tvättning tills man med en belåten suck ger sig.
Hej där alla glada. Jag heter Wasabi, fint namn va´! Fick det av min superduperschyssta akumatte Ann-Sofi när jag med mina syskon bodde där innan jag flyttade till hemmet med fyra tvåbeningar och två nya fyrbenta syskon.
Jag är en god, glad och bekväm grabb i mina allra bästa år. Jag tycker om mat. ALL mat, gärna sådant som man kan hitta på golvet eller ibland i smyg i mattes hand. Inget fel med det tycker jag. Min akumattemamma lärde mig att man skall äta upp ur skålen annars är man oartig. Så det gör jag. Äter upp alltså. Ibland slinker även andras mat ner.... det är inget illa ment, råkar bara bli så i farten. Jag tycker tillvaron är lugn, väldigt lugn. Sådant tycker jag om. Jag kan sova överallt... på golvet, på hyllor, i sängar. Men helst i stoora tvåbeningens fåtölj. Upp och ned och på kors och tvärs går också bra. Min mamma tvåben tror att jag inga leder har i kroppen. Såklart jag har. Det är därför jag är så smidig trots att jag är en kille med stora tunga muskler (om detta går tydligen meningarna isär om jag förstått tisslet och tasslet om min kroppshydda rätt...hmmm)
Vår bror, min och Litchis, är en märklig herre. Lite lik en vampyr med sina tänder. Men jag gillar honom. Han var motsträvig till en början, men föll snabbt för min oemotståndliga charm (vem skulle inte göra det liksom?) numera får jag både tvätta honom och ligga tätt tätt intill.
Nospuss och purr purr på er alla nu är det dags att be om lite gos från tvåbens mamman (hon är bra på det)
Wasabi "wasswbasse" och Litchi-pitchie mammas lilla gull.
En hälsning från Litchie och Wasabi
Jag, Litchie har bott med mina fyra tjänare i över ett år nu. Kom som en nyårspresent år 2009/10. De första dygnen såg familjen tvåben endast skuggan av mig. Numera syns hela jag sedan länge tillbaka. Jag är bara lite mindre sällskaplig än mina två kattkompisar Wasabi och Ulrik.
För det mesta sover jag bort dagarna. Men när matte yogar på mattan tar jag mig gärna en spatsertur runt, runt henne, stryker mig, och buffas lite försynt. Jag kloar även ibland på den mattan hon krälar på......det tycks hon inte gilla. Själv tycker jag den blev mycket snyggare med små märken av mina fina klor på än utan Om kvällarna vaknar jag till liv...då skall det springas runt i jakt på skuggor på golvet, i taket och de som mattes glasögon kastar på väggarna. Kul är det! Jag tycker om torrfoder, men begriper mig inte på varför man skall vräka i sig av en massa andra konstigheter som då och då erbjuds. Jag gillar inte räkor, inte fisk (ja, någon enstaka gång kan slicka lite på laxen om sådan gives) OM matte tvåben eventuellt serverar lite blötfoder kan jag få för mig att slicka i mig såsen, men inga bitar tack. Som ensam fröken fyrbent i huset måste man tänka på både figuren och på värdigheten ;-)
Min "bror" Wasabi, den rödlätte rundhyllte gossen på bild, bryr sig inte ett dyft om vare sig figur eller värdighet. Han både vräker i sig av ALLT och häller ut sig ÖVERALLT. Fast jag tycker såå mycket om honom ändå. Han har fått mig att bli modigare, dessutom är han snällheten kattifierad :-) Goare brorsa får man nog leta efter. Både jag och Ulrik (raskatten corn(y)ish rexen som bodde här allra först) har svårt att inte bli charmerad av Wasse....Han tar liksom inte ett nej utan tränger sig på med kel och bus och tvättning tills man med en belåten suck ger sig.
Hej där alla glada. Jag heter Wasabi, fint namn va´! Fick det av min superduperschyssta akumatte Ann-Sofi när jag med mina syskon bodde där innan jag flyttade till hemmet med fyra tvåbeningar och två nya fyrbenta syskon.
Jag är en god, glad och bekväm grabb i mina allra bästa år. Jag tycker om mat. ALL mat, gärna sådant som man kan hitta på golvet eller ibland i smyg i mattes hand. Inget fel med det tycker jag. Min akumattemamma lärde mig att man skall äta upp ur skålen annars är man oartig. Så det gör jag. Äter upp alltså. Ibland slinker även andras mat ner.... det är inget illa ment, råkar bara bli så i farten. Jag tycker tillvaron är lugn, väldigt lugn. Sådant tycker jag om. Jag kan sova överallt... på golvet, på hyllor, i sängar. Men helst i stoora tvåbeningens fåtölj. Upp och ned och på kors och tvärs går också bra. Min mamma tvåben tror att jag inga leder har i kroppen. Såklart jag har. Det är därför jag är så smidig trots att jag är en kille med stora tunga muskler (om detta går tydligen meningarna isär om jag förstått tisslet och tasslet om min kroppshydda rätt...hmmm)
Vår bror, min och Litchis, är en märklig herre. Lite lik en vampyr med sina tänder. Men jag gillar honom. Han var motsträvig till en början, men föll snabbt för min oemotståndliga charm (vem skulle inte göra det liksom?) numera får jag både tvätta honom och ligga tätt tätt intill.
Nospuss och purr purr på er alla nu är det dags att be om lite gos från tvåbens mamman (hon är bra på det)
Wasabi "wasswbasse" och Litchi-pitchie mammas lilla gull.