Örjan
Ruskin (som hette Örjan på katthemmet) har nu funnit sig väl tillrätta i nya hemmet i Gröndal.
Här ser vi honom ligga och slappa i soffan, försöka ta del av husses moules marinières samt, med sin vanliga skeptiska min, sitta och spana ut mot friheten. Just det senare var ett litet problem i början eftersom han så oerhört gärna ville gå ut. Till slut smet han och var borta i ett dygn. Han hittade dock tillbaka och verkade väldigt glad över det (både han och husse var nog lika glada).
Efter att han funnit tryggheten här har han också blivit betydligt livligare än han var på katthemmet och han måste aktiveras en del och få lite äventyr. Så han får gå ute då och då, när det passar. Men han går inte långt, utan har gjort uteplatsen till sitt lilla revir. Och så kommer han direkt in när man kallar.
Även gäster, grannar och t.o.m. grannbarn blir alltmer accepterade, och han blir allt mer bekväm med att umgås med främlingar.
Som tidigare utekatt verkar han fortfarande ha ett lite hetsigt förhållande till mat och han äter snabbt och mycket. Han är inte heller så väldigt förtjust i husses försök att hålla nere portionerna så att den smala midjan kan hålla i sig några år till. Och han vill gärna äta från husses talrik när det vankas lagad mat. Men vi får väl se om det lugnar ner sig efter ett tag.
Ruskins husse är i varje fall mycket nöjd med den nya familjemedlemen.
Här ser vi honom ligga och slappa i soffan, försöka ta del av husses moules marinières samt, med sin vanliga skeptiska min, sitta och spana ut mot friheten. Just det senare var ett litet problem i början eftersom han så oerhört gärna ville gå ut. Till slut smet han och var borta i ett dygn. Han hittade dock tillbaka och verkade väldigt glad över det (både han och husse var nog lika glada).
Efter att han funnit tryggheten här har han också blivit betydligt livligare än han var på katthemmet och han måste aktiveras en del och få lite äventyr. Så han får gå ute då och då, när det passar. Men han går inte långt, utan har gjort uteplatsen till sitt lilla revir. Och så kommer han direkt in när man kallar.
Även gäster, grannar och t.o.m. grannbarn blir alltmer accepterade, och han blir allt mer bekväm med att umgås med främlingar.
Som tidigare utekatt verkar han fortfarande ha ett lite hetsigt förhållande till mat och han äter snabbt och mycket. Han är inte heller så väldigt förtjust i husses försök att hålla nere portionerna så att den smala midjan kan hålla i sig några år till. Och han vill gärna äta från husses talrik när det vankas lagad mat. Men vi får väl se om det lugnar ner sig efter ett tag.
Ruskins husse är i varje fall mycket nöjd med den nya familjemedlemen.