Rickett
Hej Katthemmet!
Här kommer en liten uppdatering om Rickett som kom hem till mig i september i år.
Numera heter han officiellt Angus (eftersom matte är helt såld på Skottland och allt som är, skulle kunna vara, eller möjligen skulle kunna vara kopplat till något som under någon tidpunkt varit – eller kommer att bli – skotskt). Fast i ärlighetens namn heter han mest ”Skrutten” eller ”Hjärtat”.
Det har varit – och är - en liten kamp. Ibland går det upp och ibland går det ner, men så måste det få vara, eller hur? Vi tar en dag i taget och ser vart den bär.
Redan från första dagen stod det klart att bakom allt det där rädda och misstänksamma så gömmer sig en liten pojke som inte vill något annat än att leka (förutom när det är sovtid eller mattid, naturligtvis). Under den första, försiktiga undersökningen av nya hemmet hittades det en boll... och då blev det jättesvårt. För å ena sidan satt det en människa i ett soffhörn och låtsades vara osynlig... men å andra sidan så var det en boll... Och det gick inte riktigt att låta bli att jaga den...
Och på den vägen är det. De är inte så lätta att hantera, de där känslorna... Angus springer gärna fram så fort han hör att det är dags för mat men försvinner under matbordet när den är upplagd så att jag kan gå iväg och låta honom äta ifred. Han är framme och nosar på friska luften så fort jag öppnar balkongdörren (snö, däremot, håller vi oss långt ifrån!) men far därifrån på en gång när jag närmar mig.
Fast ibland går det bara framåt. Som när han började sitta under sängen på morgnarna och tvätta sig ljudligt, kanske inte så mycket för att det behövdes som för att det skulle få fart på frukostserveringen, och som idag när vi har klappat och gosat i säkert en kvart. Då är det allt bra fint :)
Och... vad gäller det där soffhörnet, förresten, så har matte fått överge det. Det är nu inmutat av den lille beige-grå-randige pojken som också lagt beslag på hennes hjärta.
God Jul och Gott Nytt År till er alla! Och tack för det fantastiska arbete ni gör!
Ylva & Angus
Här kommer en liten uppdatering om Rickett som kom hem till mig i september i år.
Numera heter han officiellt Angus (eftersom matte är helt såld på Skottland och allt som är, skulle kunna vara, eller möjligen skulle kunna vara kopplat till något som under någon tidpunkt varit – eller kommer att bli – skotskt). Fast i ärlighetens namn heter han mest ”Skrutten” eller ”Hjärtat”.
Det har varit – och är - en liten kamp. Ibland går det upp och ibland går det ner, men så måste det få vara, eller hur? Vi tar en dag i taget och ser vart den bär.
Redan från första dagen stod det klart att bakom allt det där rädda och misstänksamma så gömmer sig en liten pojke som inte vill något annat än att leka (förutom när det är sovtid eller mattid, naturligtvis). Under den första, försiktiga undersökningen av nya hemmet hittades det en boll... och då blev det jättesvårt. För å ena sidan satt det en människa i ett soffhörn och låtsades vara osynlig... men å andra sidan så var det en boll... Och det gick inte riktigt att låta bli att jaga den...
Och på den vägen är det. De är inte så lätta att hantera, de där känslorna... Angus springer gärna fram så fort han hör att det är dags för mat men försvinner under matbordet när den är upplagd så att jag kan gå iväg och låta honom äta ifred. Han är framme och nosar på friska luften så fort jag öppnar balkongdörren (snö, däremot, håller vi oss långt ifrån!) men far därifrån på en gång när jag närmar mig.
Fast ibland går det bara framåt. Som när han började sitta under sängen på morgnarna och tvätta sig ljudligt, kanske inte så mycket för att det behövdes som för att det skulle få fart på frukostserveringen, och som idag när vi har klappat och gosat i säkert en kvart. Då är det allt bra fint :)
Och... vad gäller det där soffhörnet, förresten, så har matte fått överge det. Det är nu inmutat av den lille beige-grå-randige pojken som också lagt beslag på hennes hjärta.
God Jul och Gott Nytt År till er alla! Och tack för det fantastiska arbete ni gör!
Ylva & Angus