Rooibos
Den 5 augusti 2009 var vi tvungna att låta vår underbara gammelkisse Skrutten, 18 år, somna in. Detta visste vi 2 veckor innan det var dags. Vi tänkte då att Tussen, vår andra katt på nu 8 år, skulle behöva en ny kattkompis direkt (och även vi). Jag kollade igenom katthemmets hemsida och läste om katterna för att välja ut några som skulle kunna passa i vår familj med en 2-årig liten kille och en honkatt. Jag var ganska inställd på att vi ville ha en kattunge när jag åkte till katthemmet för ett första besök. Jag hade 6 katter på min lista, varav 2 kattungar. Men mitt besök började inne hos en stor, fin, rödtabbyfärgad hankatt med namnet Rooibos. Jag satte mig på huk för att hälsa. Denna charmerande katt satte med detsamma framtassarna på mitt lår och strök sig mot min haka. Jag satte mig på golvet i skräddarsits och Rooibos klättrade direkt upp i knät, lade sig ner och vek upp magen. Jag blev KÄR!
Jag hälsade på de andra katterna på min lista, men kände att mitt hjärta redan bestämt sig. Två dagar senare tog jag med resten av familjen (sambo, 2-åriga sonen & sambons 17-åriga dotter) för att se vad de tyckte. De tyckte som jag, och Rooibos verkade inte alls tycka att den fladdriga, för dagen gnälliga, 2-åringen var läskig.
Vi bokade Rooibos och dagen efter det tunga farvälet av Skrutten kom han hem till oss.
Rooibos klev ur transportburen och kikade nyfiket omkring sig. Han mötte Tussen. Hon blev INTE glad. Tussen, som jag hört fräsa endast en gång på 7 år, strök öronen bakåt, reste ragg och skrek och fräste som värsta vildkatten. Rooibos sjönk ihop lite och låg sen bara och tittade på henne när hon höll på. Efter en stunds spottande och fräsande från Tussens sida, smet hon in bakom soffan och stannade där. Hon varken åt eller gick på lådan under hela dagen, hon bara låg där och såg mörk ut i ögonen. Rooibos kollade in hela lägenheten och gjorde sig hemmastadd.
Följande dagar smög Tussen omkring och så fort hon fick syn på Rooibos så fräste hon. Men allt eftersom dagarna gick så blev det mindre fräsande och avståndet mellan dem vid måltiderna blev kortare. Nu, cirka 9 månader senare, är de riktigt bra polare. De brottas och fajtas nog varje dag så hårtussarna flyger, men nu på ett vänskapligt plan. Rooibos brukar även försöka tvätta Tussen ibland, men då tar hon bara ett nackgrepp på honom och så är det fajt igen. Det är ganska roligt att se hur de gör under brottningsmatcherna eftersom Tussen väger ca 3kg och Rooibos ca 5kg. De använder sig av lite olika tekniker.
Rooibos är nu drygt två år och en stor och stilig katt. Han har en stark personlighet och är verkligen genomsnäll. Han är väldigt klumpig och får oss att skratta åt honom varje dag. Han är VÄLDIGT matglad och äter saker som jag inte trodde någon katt gillade. Till exempel så tycker han så mycket om broccoli att han står nedanför mig och jamar och stryker sig mot mig när jag håller på med broccoli i köket. Ärtor och majs är andra favoriter. Han har hittat sin favoritplats under middagarna, under bordet. Det brukar ju hamna lite gott och blandat på golvet när en 2-åring äter själv.
Rooibos är så cool. Bara 3 veckor efter att han flyttat in hos oss hade vi 2-årskalas för sonen med sex andra 2-åringar som gäster. Ni kan ju tänka er ljudnivån och tempot. Men Rooibos låg där på en stol, mitt i allt stoj och stim, och verkade trivas väldigt bra. Tussen sprang och gömde sig redan vi första gästens ankomst.
När Rooibos ska vila, hoppar han upp till den utvalda platsen, lägger sig ner, sen sover han, direkt! I Rooibos värld finns det alltid tid och plats för kel. Han ÄLSKAR att bli klappad på magen. Den viker han nästan alltid upp, i princip så fort man tar i honom. När han var precis nyinflyttad, ville jag kolla lite hur han reagerade på olika saker, för att få en uppfattning om han blir arg eller ogillar vissa saker. Så jag testade att dra honom lite lätt i öronen, benen, svansen och petade mellan trampdynorna. Men det ända som hände var att han spärrade ut tassen och började spinna. Så att bli masserad mellan trampdynorna är tydligen väldigt skönt.
Han är en ganska pratsam kisse, men inte så det stör, inte längre i alla fall. I början jamade han en del på nätterna och väckte sonen. Så vi fick sova med dörren stängd. Men han undrade väl vart han hamnat och vart Tussen var (som då höll sig undan från honom) Men nu har han kommit in i våra rutiner och sover i vår säng eller dotterns. Enda problemet är att han tar väldigt stor plats när han ligger helt utsträckt i sängen, men det kan man ju leva med, för det är ju väldigt mysigt.
Vad gäller namnet så har han fått behålla Rooibos som han fick på katthemmet. Vi försökte komma på något annat, men insåg att Rooibos var det namn som passade honom. För 2-åringen är det ett lite svårt namn, så för honom är det ”Bosse” som gäller.
Jag har många gånger funderat och undrat över vad som hände Rooibos innan han hittades inne i stan. Om någon inte ville ha honom, det kan jag verkligen inte förstå. Och var det så att han bara kom bort, så måste de som förlorade honom, sakna honom otroligt mycket, för han är så underbar. Vi är i alla fall glada att han har blivit vår familjemedlem, för han ger oss alla så mycket! Tack Stockholms katthem för Rooibos och för det otroliga arbete ni gör för alla stadens katter!
Kramar från
Carina, Picko, Terese, Leo & Rooibos
Jag hälsade på de andra katterna på min lista, men kände att mitt hjärta redan bestämt sig. Två dagar senare tog jag med resten av familjen (sambo, 2-åriga sonen & sambons 17-åriga dotter) för att se vad de tyckte. De tyckte som jag, och Rooibos verkade inte alls tycka att den fladdriga, för dagen gnälliga, 2-åringen var läskig.
Vi bokade Rooibos och dagen efter det tunga farvälet av Skrutten kom han hem till oss.
Rooibos klev ur transportburen och kikade nyfiket omkring sig. Han mötte Tussen. Hon blev INTE glad. Tussen, som jag hört fräsa endast en gång på 7 år, strök öronen bakåt, reste ragg och skrek och fräste som värsta vildkatten. Rooibos sjönk ihop lite och låg sen bara och tittade på henne när hon höll på. Efter en stunds spottande och fräsande från Tussens sida, smet hon in bakom soffan och stannade där. Hon varken åt eller gick på lådan under hela dagen, hon bara låg där och såg mörk ut i ögonen. Rooibos kollade in hela lägenheten och gjorde sig hemmastadd.
Följande dagar smög Tussen omkring och så fort hon fick syn på Rooibos så fräste hon. Men allt eftersom dagarna gick så blev det mindre fräsande och avståndet mellan dem vid måltiderna blev kortare. Nu, cirka 9 månader senare, är de riktigt bra polare. De brottas och fajtas nog varje dag så hårtussarna flyger, men nu på ett vänskapligt plan. Rooibos brukar även försöka tvätta Tussen ibland, men då tar hon bara ett nackgrepp på honom och så är det fajt igen. Det är ganska roligt att se hur de gör under brottningsmatcherna eftersom Tussen väger ca 3kg och Rooibos ca 5kg. De använder sig av lite olika tekniker.
Rooibos är nu drygt två år och en stor och stilig katt. Han har en stark personlighet och är verkligen genomsnäll. Han är väldigt klumpig och får oss att skratta åt honom varje dag. Han är VÄLDIGT matglad och äter saker som jag inte trodde någon katt gillade. Till exempel så tycker han så mycket om broccoli att han står nedanför mig och jamar och stryker sig mot mig när jag håller på med broccoli i köket. Ärtor och majs är andra favoriter. Han har hittat sin favoritplats under middagarna, under bordet. Det brukar ju hamna lite gott och blandat på golvet när en 2-åring äter själv.
Rooibos är så cool. Bara 3 veckor efter att han flyttat in hos oss hade vi 2-årskalas för sonen med sex andra 2-åringar som gäster. Ni kan ju tänka er ljudnivån och tempot. Men Rooibos låg där på en stol, mitt i allt stoj och stim, och verkade trivas väldigt bra. Tussen sprang och gömde sig redan vi första gästens ankomst.
När Rooibos ska vila, hoppar han upp till den utvalda platsen, lägger sig ner, sen sover han, direkt! I Rooibos värld finns det alltid tid och plats för kel. Han ÄLSKAR att bli klappad på magen. Den viker han nästan alltid upp, i princip så fort man tar i honom. När han var precis nyinflyttad, ville jag kolla lite hur han reagerade på olika saker, för att få en uppfattning om han blir arg eller ogillar vissa saker. Så jag testade att dra honom lite lätt i öronen, benen, svansen och petade mellan trampdynorna. Men det ända som hände var att han spärrade ut tassen och började spinna. Så att bli masserad mellan trampdynorna är tydligen väldigt skönt.
Han är en ganska pratsam kisse, men inte så det stör, inte längre i alla fall. I början jamade han en del på nätterna och väckte sonen. Så vi fick sova med dörren stängd. Men han undrade väl vart han hamnat och vart Tussen var (som då höll sig undan från honom) Men nu har han kommit in i våra rutiner och sover i vår säng eller dotterns. Enda problemet är att han tar väldigt stor plats när han ligger helt utsträckt i sängen, men det kan man ju leva med, för det är ju väldigt mysigt.
Vad gäller namnet så har han fått behålla Rooibos som han fick på katthemmet. Vi försökte komma på något annat, men insåg att Rooibos var det namn som passade honom. För 2-åringen är det ett lite svårt namn, så för honom är det ”Bosse” som gäller.
Jag har många gånger funderat och undrat över vad som hände Rooibos innan han hittades inne i stan. Om någon inte ville ha honom, det kan jag verkligen inte förstå. Och var det så att han bara kom bort, så måste de som förlorade honom, sakna honom otroligt mycket, för han är så underbar. Vi är i alla fall glada att han har blivit vår familjemedlem, för han ger oss alla så mycket! Tack Stockholms katthem för Rooibos och för det otroliga arbete ni gör för alla stadens katter!
Kramar från
Carina, Picko, Terese, Leo & Rooibos