Saga

Hej!

Jag har varit dålig på att höra av mig. Det har nu gått drygt tre år sedan jag flyttade ifrån katthemmet och hem till min nya matte och husse i Årsta. Första två veckorna höll jag mig gömd under sängen och när de inte var hemma ägnade jag mig åt att klösa på tapeten i sovrummet - fast efter några veckor var inte det så kul. Istället bestämde jag mig för att umgås och leka med mina nya ägare och det har jag fortsatt med. Matte kallar mig för Saga Khan, eftersom jag enligt henne tror att jag är Djingz Khan och hans hord när jag springer genom lägenheten på nätterna.

På tal om lägenhet så har jag flyttat och har nu större domäner att bre ut mig på, men så fort jag blir lite rädd så känns utrymmet under soffan eller sängen fortfarande tryggast. Bäst av allt är balkongen där jag tillbringar mycket tid. Först var jag lite rädd för att gå ut - men hemkommen från veterinären och under inverkan av stora mängder lugnande bestämde jag mig för att det var nu eller aldrig och så gick jag ut. Ett beslut som jag inte ångar för nu tillbringar jag så mycket tid som möjligt på balkongen.

I augusti hände en stor grej, helt plötsligt kom matte och husse hem med en bebis (jag som trodde det var kattungar på väg ). Jag var lite tveksam först och visst får jag hålla mig borta från fallande skedar och liknande, men det är ok. I samband med detta har jag upptäckt att inte bara matte och husse är okej människor utan att även de som kommer på besök ibland är duktiga på att klia mig bakom öronen, och till min akutmatte vill jag bara berätta att jag nu också har kommit fram till att kli på magen är härligt förutsatt att det är husse som kliar.

Jamisar (fast jag jamar ju inte),
Saga