Smillan

Hej Katthemmet!



I dagarna är det ett år sedan Smillan flyttade in hemma hos mig och hon är numera mestadels en lugn och harmonisk katt. Hon verkar trivas alldeles utmärkt här hos mig även om hon fortfarande är lite skygg och lättskrämd. Hon följer efter mig vart jag än går i lägenheten och tycker att det är som bäst när hon ligger bredvid mig i sin egen papplåda på skrivbordet. Fortfarande gillar hon inte att bli upplyft eller att ligga i knät hos mig eller någon annan men hon gillar verkligen att gullas med och klappas så länge hon får bestämma själv när det är dags! Ett annat favoritnöje är att sova bredvid husse i sängen, där det är varmt och mjukt. När det är dags för mat så brukar hon tuffa till sig lite och har nyligen börjat nafsa mig på benen för att verkligen understryka att hon är hungrig. Kanske hon vill säga; om du inte ger mig mat snart så tar jag en tugga av ditt ben, din elaka människa?! Så hon har verkligen blivit tuffare än hon var när hon kom hit då hon inte vågade göra någonting.

Under sommaren var det fågelskådning på balkongen som gällde plus en och annan kaxig fluga som skulle jagas. Först var det väldigt underligt och skrämmande med utomhusmiljön och särskilt när vinden blåste i pälsen och pep i öronen men efter ett tag så var det hon som var balkongens drottning. På bilderna syns det hur hon njuter av utelivet. På den ena bilden ligger hon till och med i mitt knä, vilket bara har hänt två gånger!



Att adoptera Smillan var det bästa beslutet jag tagit på många år och jag ångrar mig inte det minsta. Jag blir lika glad varje gång som hon möter mig vid dörren när jag kommer hem.



Om hon kunde så tror jag hon skulle hälsa och tacka för er insats. Jag gör det i varje fall! Tack så mycket för att ni räddade Smillan och för att hon hamnade hos mig!



Vänliga hälsningar

/Calle Klövstad