Soya
Hej alla på katthemmet!
Här kommer en liten hälsning från mig, Soya. Det har nästan gått två år sedan jag flyttade från katthemmet och fick en alldeles egen människa att ta hand om. Det har inte alltid varit så lätt, men jag tycker nog att jag har lyckats uppfostra min människa riktigt bra. Hon lyder numera min minsta vink.
Jag har det bra här, ska ni veta. Jag bor i en lägenhet med en massa roliga hyllor att klättra på, jag har en finfin utkiksplats i fönstret där jag kan betrakta allt som händer, och jag har en stor säng som är bara min. På nätterna låter jag matte sova i sängen tillsammans med mig. Då kan jag ligga på hennes arm och vi kan gosa och mysa hela natten. Jag älskar att gosa. Ibland tycker jag dock inte att matte gosar tillräckligt. På sistone har hon suttit mycket vid datorn och ”pluggat” som hon kallar det. Det är inte acceptabelt, så då hoppar jag helt enkelt upp på tangentbordet och sitter där tills jag tycker att vi har gosat tillräckligt.
Jag har lärt mig att öppna både skåp och lådor, och roar mig ganska ofta genom att öppna byrålådan och slänga ut mattes strumpor på golvet. Det är lika roligt varje gång.
Det bästa jag vet är filtar. Filtar är underbara saker. Man kan bädda med dem, sova både på och under dem, men också gömma sig i dem när man lurpassar på matte. I soffan har jag och matte varsin filt, men det slutar oftast med att jag tar båda två.
När det kommer till mat är jag något av en finsmakare. Matte kallar mig kräsen, men jag tycker nog att katter som jag bara förtjänar det bästa. Jag har ett speciellt torrfoder som jag tycker om, men sådan där slemmig burkmat är jag helst utan. Så länge det inte är Gourmet med lax och hela räkor, förstås.
Tack så mycket till ni på katthemmet som hjälpte mig att hitta hem! (matte hälsar också och tackar)
Hälsningar,
Soya
Här kommer en liten hälsning från mig, Soya. Det har nästan gått två år sedan jag flyttade från katthemmet och fick en alldeles egen människa att ta hand om. Det har inte alltid varit så lätt, men jag tycker nog att jag har lyckats uppfostra min människa riktigt bra. Hon lyder numera min minsta vink.
Jag har det bra här, ska ni veta. Jag bor i en lägenhet med en massa roliga hyllor att klättra på, jag har en finfin utkiksplats i fönstret där jag kan betrakta allt som händer, och jag har en stor säng som är bara min. På nätterna låter jag matte sova i sängen tillsammans med mig. Då kan jag ligga på hennes arm och vi kan gosa och mysa hela natten. Jag älskar att gosa. Ibland tycker jag dock inte att matte gosar tillräckligt. På sistone har hon suttit mycket vid datorn och ”pluggat” som hon kallar det. Det är inte acceptabelt, så då hoppar jag helt enkelt upp på tangentbordet och sitter där tills jag tycker att vi har gosat tillräckligt.
Jag har lärt mig att öppna både skåp och lådor, och roar mig ganska ofta genom att öppna byrålådan och slänga ut mattes strumpor på golvet. Det är lika roligt varje gång.
Det bästa jag vet är filtar. Filtar är underbara saker. Man kan bädda med dem, sova både på och under dem, men också gömma sig i dem när man lurpassar på matte. I soffan har jag och matte varsin filt, men det slutar oftast med att jag tar båda två.
När det kommer till mat är jag något av en finsmakare. Matte kallar mig kräsen, men jag tycker nog att katter som jag bara förtjänar det bästa. Jag har ett speciellt torrfoder som jag tycker om, men sådan där slemmig burkmat är jag helst utan. Så länge det inte är Gourmet med lax och hela räkor, förstås.
Tack så mycket till ni på katthemmet som hjälpte mig att hitta hem! (matte hälsar också och tackar)
Hälsningar,
Soya