Alja

DENNA KATT FINNS PÅ KATTHEMMET
ALJA, bror till Vilda och Vince (som redan fått nya hem), är även han utefödd och infångad på Ingarö. Beräknas vara född ca april 2007. Han bodde i akuthem en längre tid innan han flyttade till Katthemmet. Alja är en lite rädd och fräsig, men samtidigt väldigt snäll och klappbar. Om man är lugn och mjuk så går det jättebra att ta upp honom i famnen och pussa på honom.

F.d. akutmatte berättar:
Alja var en väldigt blyg liten kille när han kom till oss, men redan första kvällen var han framme och visade sig samt busade med mina 2 egna katter. Han är mycket söt med nötbruna ögon och en lång smal svans som han draperar så tjusigt när han sitter, en stilig kille. När Alja leker med mina 2 grabbar så är han ganska så tuff för att vara så liten, men dom har så buskul, det är race, brottning, boxning och så helt plötsligt blir det tvättning och mys med efterföljande sovstund.

Det här med mat är spännande, måste nosa på allt men har inte riktigt bestämt vad som är bäst. Alja äter ibland ur min hand & låter sig bli klappad när han äter. Han sover ofta i min säng och han har inte långt till att spinna. Än så länge är det läskigt när jag kommer gående, men han springer inte undan som i början. När jag sitter i soffan kommer han ofta fram för att nosa på min hand eller fot, ibland boxas han lite, men med indragna klor. Klätterträdet är bra till mycket; för att kunna gömma sig i bokhyllan, att vässa klorna på, samt att sova i. Förra veckan totalt glömde att vara rädd. Då hela familjen låg och vilade så kliade jag honom i nacken & efter ett tag började han att spinna, så mysigt, efter det så kliade jag Alja på baken då riktigt sträckte han ut sig & spretade med tårna. Alja är fortfarande hungrigast i hela världen å vad han piper/jamar när det är mat!

Alja börjar bli mer och mer nyfiken. Han sitter ofta och tittar på mig & det ser ut som att han önskar att han vågade komma ock bli kliad & klappad -- det kommer någon dag. Han kommer upp i sängen nästan varje morgon för att busa med mina fötter, ytterst effektiv "väckarklocka".

Alja själv berättar såhär (i mitten av december 2007):
Jag har blivit mycket mindre rädd för er 2-beningar sista tiden, men inte fullt ut. Har rest med min akutmatte = tanten, åkt tåg i bur med sele (USCH ) men jag överlevde. Första 2 timmarna på det nya stället gömde jag mig, men sedan var jag liksom hemma. Rasslar runt för fullt med mina kompisar, som vi busar, har kul, fullt ös. Men vi har även mystid, slappa, sova, putsas & gulla med tanten, så hon har det bra…. Tanten säger att jag har börjat äta vettigt, inte som den utekatt jag varit, jag ”spar” på mig nu, kan njuta av maten, Mums jag får så mycket go mat här. Några av tantens vänner tycker att jag är framfusig för att vara blyg, jag är framme och visar mig, vill ju inte missa nåt. Till dig som gillar mig så vill jag ha en snäll buskatt-kompis hos dig.

Tassar till er alla,
Alja

Alja åkte hem 2008-08-20