Pennilyn

Pennilyn har ganska nyligen börjat inse att hon älskar fysisk beröring av de hon har byggt upp ett förtroende för. Resan med Penni har varit lång och krokig, men till slut har det lossnat och nu känner jag att vi fått en trygg relation. Hon har till och med slutat att fräsa åt mig som hälsningsfras, dock gör hon det på rutin till övriga tvåbeningar än så länge. Så där behövs tålamod och mod från både människa och katt, för Penni är en tjej men stor personlighet och karaktär.

Här på Katthemmet har hon inte varit intresserad av lek eller mat i sällskap med människor, så fokus har varit på att bygga förtroende och dämpat rädslan för händer. Hon uppskattar musik, så jag har spelat och även sjungit/nynnat för henne, vilket jag inbillar mig har varit lite lugnande och skapat en trygghet för min röst. 

Efter en flytt från ett rum till ett annat på en annan avdelning märktes också en väldigt stor skillnad. Från att på nåder få stryka henne med en fjädervippa vågade hon nosa på min hand och även tillåtas att bli klappad om det var lugnt runt omkring. Nu har vi långa gosstunder varje gång vi ses, även med andra människor i rummet. Dock håller hon fortfarande till i en igloo bakom en filt eller bakom en stol där hon inte syns. Hon ÄLSKAR att bli kliad under hakan och i nacken men hon uppskattar även att bli klappad över hela kroppen och hon gillar även att bli borstad. Ibland glömmer hon att hon är en skyggis och blir så exhalterad att hon nästan rullar runt och visar magen innan hon återfår fattningen, fräser till lite för att sätta sig som en liten limpa och snabbt pocka på uppmärksamheten och kräva mer gos på sitt sätt.

Pennilyn har än så länge fortfarande en lång väg till att bli en trygg tjej, men den som har lugnet och tålamodet att få Pennilyns förtroende kommer få en supermysig familjemedlem.