Tuvali

TUVALI är en vacker svart-vit tjej och, så vitt man vet, en andra generationens utefödda katter. Hon bodde under ett bord i ett bostadsområde i Fittja där en kvinna brukade mata henne. Hon kontaktade Stockholms Katthem när Tuvali fick sina ungar, Buddha och Lilla Grå, i början av mars 2005 när det var som allra kallast. När ungarna var 2 veckor gamla lyckades vi fånga in både mor och ungar.

Akuthemmet berättar:
För mig var det här var debut, både som akuthem och att ha en ”vildkatt” med två ungar i lägenheten. Nu kom en blyg, vacker kattmor, som aldrig varit inomhus eller haft närmare kontakt med människor till mig, dessutom med två ungar. Tuvali visade från första stund att hon ville få kontakt, ville bli klappad och ville få vila, utan att ständigt vara på vakt. Nu älskar hon att bli klappad, under hakan, på ryggen eller på magen och då spinner hon högt. Får hon inte tillräckligt med uppmärksamhet snor hon runt benen på mig och talar om att hon är där.

Jag kan klappa henne, lyfta henne och hon är klockren på inkallning. Men självklart återstår en del arbete. Vad som gör arbetet med Tuvali lätt, är att hon vill själv och det är spännande med henne, för när man lärt sig att läsa henne kan man tydligt se när hon bestämt sig för att våga något nytt. Som den dagen när hon samlat mod och med bestämda steg gick för att undersöka min säng. Fast då lyckades hon trassla in sig i påslakanet och jag fick rusa till undsättning.

Tuvali har hela tiden varit en öm och klok moder som har uppfostrat sina telningar på ett ljuvligt sätt. Vartefter tiden har gått, har hon blivit mer och mer lekfull (och sunt är det, hon är ju bara ca 2 år själv). Nu leker hon gärna med snören, bollar och skinnbitar. Dessutom tittar hon ofta på när jag leker med kattungarna och efteråt försöker hon göra likadant. Men det finns en stor skillnad mellan Tuvali och ungarnas lek. När Tuvali väl sätter fart, då ser man vildjuret i katten. Möbler hoppar och far och hon är blixtsnabb. Skitkul!

I början sprang hon genast och gömde sig om det kom gäster, men nu kan även de ofta klappa henne. Dock är hon tveksam till barn och ligger alltid gömd när småttingar finns i lägenheten. Den katträdda dagishunden gillar hon och ett hem med en snäll hund skulle säkert gå bra.

Hos mig älskar hon att ligga på balkongen och spana ut över nejden, men hon visar ingen lust att vilja gå ut.

Utseendet då: svart som ebenholts, med en sol av vitt under hakan som sträcker sig under magen. Det vita räcker dessutom till en gräddstänkt nos. Förutom detta, har hon ögon som gnistrar i grönt, som smaragder.

Har du plats i ditt hem och ditt hjärta för söta Tuvali? Hör av dig till akuthem@hotmail.com så förmedlar vi kontakten med akuthemmet!