Humla

En liten berättelse om Humla.

Humla flyttade in hos mig den 4:e augusti på förmiddagen. Jag hade funderat mycket på hur det skulle gå, hon hade ju inte varit i ett hem på ett halvt år. Kicki gjorde oss sällskap, och nu händer något för mig alldeles magiskt; Kicki öppnar transportburen, humla stiger majestätiskt ut, luktar i kattlådan tar en tur i sovrummet och lägger sig på en sval plats. Vi dricker en kopp kaffe och Humla får smaka en bit muffins, dricker lite vatten, tar sig en lov ut på den sedan tidigare innätade balkongen samt går och lägger sig i soffan. Humla har flyttat in och det tog mindre än en timme!

När kvällen kom var jag spänd på att se var hon ville sova men hon valde plats innan jag ens borstat tänderna - i min säng!!! Oh, vad jag kände mig glad! Nu har det gått tre veckor och allt är som om vi bott ihop i nio år. Vi har varit på efterkontroll hos veterinären för hennes öra - helt bra, vi har varit ute på ”promenad” men Humla fick ha sele för det finns andra katter i huset, kattslagsmål vill vi båda undvika, samt haft besök av mina barnbarn och de fick både klappa henne och ge henne små munsbitar. Humla är en sällskaplig lite dam, hon är där jag är, vi gör toalettbesök tillsammans, lagar mat tillsammans - hon i diskhon lekandes med vattenstrålen - jag vid spisen, vi läser tillsammans - hon på tidningen medan jag flyttar på pälsen för att kunna se något, vi ser på TV tillsammans - hon njuter av pälsvården och jag ser på programmet. Humla är en underbar katt, jag älskar hennes allsidiga kommunikation, har aldrig haft en katt med så omväxlande ljudförråd, hoppas att vi får många år tillsammans.

Jag vill samtidigt passa på att tacka Katthemmet för det arbete de lägger ner på att vårda alla dessa hemlösa katter - ni är beundransvärda. Att efter ett halvt års vistelse hos er fortfarande vara en lugn och harmonisk Humla kallar jag en fantastisk känsla för kattindividen. Tack även till en väninna som råkade se Humla och genast kände att Humla och jag hörde ihop.