Sandra o Garfield

Sandra och Garfields första dag utanför katthemmet skrivet av husse:

Nu var dagen äntligen här, dagen vi skulle ta studenten, men framförallt, dagen då Sandra och Garfield skulle komma. Några av gästerna ville stanna kvar för att träffa katterna, innan dom [gästerna] åkte hem. Jag och Kiki satt som på nålar hela eftermiddagen och när klockan närmade sig sju satt vi nästan och studsade på stolarna. Vi hade sagt att dom inte skulle komma före klockan sju. Vid ungefär halv åtta hör vi att en bil stannar framför huset, vi springer fram och ser efter och där kommer dom i var sin bur. Äntligen! När vi ställde in burarna i mitt rum och öppnade dom så gick dom genast ut och började att nosa omkring. Det tog inte lång tid för Garfield att hitta matskålen och börja mumsa lite på maten. En av dom första sakerna vi märkte var att Garfield inte alls var samma katt nu som han var på katthemmet. Han kom gärna fram och strök sig mot en och sökte kontakt. På Katthemmet fick man inte kela med honom speciellt länge innan han slog till en med tassen och försökte bita, men nu var han jättesocial och kelade gärna en bra stund, det gick till och med så långt att han la sig på golvet och rullade runt så att man fick klia på magen. Vilken förändring!

Kvällen närmade sig och det började bli dags att sova. Med kattlåda och allting på plats hoppades vi att det skulle gå bra. Det blev lite svårt att sova den natten. Sandra som brukar vara så framåt och orädd verkade jätteorolig och gick omkring och krafsade på marken och jamade, och Garfield låg under sängen och morrade ibland. Antagligen berodde det på att husets två andra katter stod utanför dörren och bitvis krafsade ganska ordentligt på dörren. Men till slut så somnade både Garfield och Sandra och vi kunde sova lugnt. En rolig sak som Garfield pysslade med innan vi gick och la oss var att han låg på rygg under sängen och drog sig fram med tassarna i undersidan av sängen, det såg väldigt lustigt ut. Hoppas han inte fick alltför mycket damm i pälsen, det kanske blir till att bada honom? För att summera intrycken av den första dagen och natten utanför katthemmet, så kan man säga att Sandra var ungefär som hon brukade vara, till och med lite keligare ändå. Och Garfield förändrades totalt och gick från en osocial katt med väldigt kort tålamod till en riktig nallebjörn som man fick gosa jättemycket med, vi fick till och med borsta honom. Det ska verkligen bli intressant och se hur dom utvecklas när vi har flyttat till våran slutgiltiga destination Luleå i slutet av augusti. När det äntligen blir lugn och ro, bara Garfield, Sandra, Kiki och jag. Det ska bli skönt.


Sandra och Garfield i Sundsvall skrivet av matte:

Nu har det gått över en vecka sedan de fick komma till Sundsvall. Bilfärden upp gick utan missöden, men Sandra var väldigt missnöjd med att sitta i en bur. Så länge jag kliade henne på huvudet med ena fingret gick det bra, men om hon slutade kom det högljudda protester från buren.
När vi kom fram fick de bo i mitt rum, första timmarna tillbringades under sängen, men sedan kom de fram båda två och nosade. Garfield hittade sin favoritplats på skrivbordet bredvid matskålen och Sandra bosatte sig under eller ovanpå sängen. Men när det hördes en massa oväsen från hundarna flydde hon in i ett hörn bakom en spegel.
Efter några dagar fick de tillgång till badrummet och mina föräldrars rum också. Sandra hittade den vattenfyllda bidén (vattenskål till hundarna) och den var ju såå rolig att plaska i. Nu fick de nosa på de andra katterna också. Båda två var väldigt nyfikna men det märktes att det var mitt rum som de bodde i, för så fort det hördes läskiga ljud sprang de in i tryggheten där.
När de började känna sig hemtama i de nya rummen fick de gå in i min lillebrors rum också. Där trodde vi alla att de skulle tycka det var lite läskigt för äldsta hunden ligger alltid där. Men det blev inga problem alls. Katterna nosade omkring som vanligt och Myran (hunden) vågade knappt titta på dem.
Efter ytterligare någon dag togs gallret som skiljde dem från resten av huset bort och de fick gå lite som de ville. Garfields nya favoritplats är en soffa på nedervåningen i datorrummet, där kan han ligga och hålla koll på alla som sitter vid datorerna och det verkar han trivas med. När det blir för långtråkigt kommer han förbi och pratar lite med en och vill bli kliad bakom öronen. Sandra håller sig fortfarande mest i mitt och mina föräldrars rum. Resten är lite läskigt, men ibland när hon känner sig modig kan hon till och med komma ut på verandan och smyga omkring.

Det har gått förvånansvärt bra med de andra katterna och hundarna. Hundarna kan vara lite läskiga när de kommer och vill nosa, men annars är det aldrig några problem. De gamla katterna är inte överdrivet förtjusta i nykomlingarna, men de håller sig mest ur vägen och fräser lite ibland. Några bråk har det aldrig varit. Den yngsta katten verkar ha kommit på att nykomlingarna faktiskt kan vara rätt roliga (från början fräste han bara) men nu har Sandra börjat fräsa åt honom istället. Han är tydligen lite för påflugen och busig när han stjäl hennes leksaker. Garfield är hur cool som helst och bryr sig varken om hundar eller katter. Det som irriterar honom mest är när vi stänger dörrar till rum som han vill komma in i. Då klagar han högljutt på oss tills någon öppnar.

Nu är det klart med lägenheten till hösten också, så i mitten/slutet av augusti blir Garfield och Sandra luleåbor. Vi har fått tag på en stor tvåa som vi hoppas att de kommer att trivas i. Garfield kanske tycker att det blir lite litet, men Sandra är nog nöjd med några rum mindre.

Glad Sommar önskar allt folk och fä i Sundsvall!