Anastasia 2

Anastasia 2 stortrivs i sitt nya hem! Hon lämnades åt sitt öde i en kartong vid en busshållplats i Västertorp, men hade tur och fick några veckors vistelse hos alla snälla människor på det närbelägna Stockholms Katthem.

En söndagskväll när hon hade varit på hemmet i två veckor kom vi på besök för att titta på de katter som fanns där eftersom vi hört talas om hemmet. Och kanske hitta en ny familjemedlem. En av oss kom bara till buren i hörnan där Anastasia 2 fanns. Hon rusade mot gallret och hennes vädjande blick vid detta första möte gjorde att jag, husse i sammanhanget, spontant utbrast: - Henne vill jag ha! Vi talade med personalen och bokade henne snabbt. Efter den sedvanliga besöksperioden forslades Anastasia ut till en stor rymlig fyra i Jakobsberg i nordvästra förorterna. Efter några dagars trevande undersökning av alla rum, klädkammare, badrum, toaletter, skåp och lådor blev hon hemtam och ser numera ständigt till att lägenhetens alla mattor, som tidigare fört ett lugn och stilla tillvaro, aldrig finns på sina riktiga platser. För Anastasia gillar att springa och det fort. Och här finns det ju utrymme att göra det.

Men hon gillar också att slappna av i husses och mattes dubbelsäng när någon dristar sig till att lägga sig där. Och hon har hittat ett bra gömställe där hon får vara ifred - under ett runt bord i vardagsrummet med en stor duk som täcker det mesta ända ner till golvet. Anastasia äter också mycket och ofta. Och strömmingen som ibland serveras äts upp med glädje. Utanför på gatan finns mycket liv, bilar som dånar förbi och människor som passerar. Anastasia håller koll på allt genom det stora fönstret ut mot gatan. Och utanför ett annat fönster finns fåglar som matas vid en holk. Detta är också en favoritplats.

Vad husse och matte förstått så trivs Anastasia 2 i Jakobsberg, i en fyrarumslägenhet på 90 kvadrameter som blivit hennes hem. Men för oss är hon inte nummer två. Hon är helt klart nummer ett. Och husse Björn och matte Elsie är evigt tacksamma för familjens nya medlem. Fast egentligen var det ju inte vi som valde henne. Det var hon som valde oss ­och vi hade egentligen inget val.

Björn Persson Elsie Berglund