22 dec
2004
Moses
Hej alla kattvänner!
Det finns människor som inte förstår kärlek till katter, eller djur över huvud taget. Men hur kan man motstå en brummande, mjuk klump som flutit ut över ens mage och blockerar TV-rutan? Eller lägger sig på kudden och somnar, för att drömma och sparka en i huvudet? Jag har älskat alla mina kattvänner och sörjt när det har varit dax för sista resan. Men även katter sörjer.
1 juni i år (2004) fick Mozart (se Solkatter 2004-06-01) gå till sista vilan. Moses, hans kompis, var otröstlig. Han slutade äta och gick bara omkring och jamade. Jag försökte jobba hemifrån så mycket som möjligt och det var väl en lindring men till slut fick jag ta honom till veterinären för att få hjälp. Veterinären bekräftade att han sörjde sin kompis och kom med lite råd för att få honom att äta och komma till ro. Och till sist.
Idag är Moses sitt gamla vanliga kärleksfulla och busiga jag. Han har alltid varit väldigt skygg mot andra människor men har faktiskt blivit lite mer utåtriktad på gamla dar. Jag säger åt honom att han inte ska skena omkring så mycket, han är ju en gammal gubbe nu (ca 12-13 år) men han lyssnar inte.
Säg inte att katter inte kan sörja. Vi var två som kurade i soffan och saknade Mozart.
Moses och jag skickar våra bästa jul- och nyårshälsningar till alla katter och kattvänner!
Annika Lundin