Scurt

Här kommer en solhälsning från Scurt med familj.

Scurt kom till oss i slutet av maj. Vi visste sedan tidigare att han gillade att klättra och att han var väldigt kelig. Det första han gjorde när han kom var att utforska så gott som hela lägenheten förutom under sängen. Där låg nämligen vår katt sen tidigare, Miranda, och morrade. I början fick de bo i varsin del av lägenheten under natten. Det dröjde inte länge förrän Scurt började gå ut på balkongen, vilket inte borde vara nåt problem (trodde vi) den var ju in nätad och rutorna borde han ju inte kunna ta sig igenom (tji fick vi). Jag (matte) satt i vardagsrummet och tittade på tv medan husse pysslade med nåt i lägenheten när jag fick höra hur det var nåt som skrapade på balkongräcket. Nyfiken som jag var gick jag ut och kollade om han höll på att fånga nåt flygfä. Till min stora skräck ser jag rumpan på katten försvinna till grannbalkongen som ligger i porten bredvid.
Summan av kardemumman blev att husse fick klättra över (vi bor på tredje våningen) och hämta honom. Efter det fick han smeknamnet skrutt (eller som matte kan tänka sig att stava scrut). Det tog ett tag innan båda katterna fick gå ut på balkongen igen. Vi var tvugna att byta nät på balkongen först.
Juni förflöt utan missöden (han är ganska klumpig för att vara katt) och under juli skulle vi börja renovera vårt badrum i lägenheten. Det var tänkt att katterna skulle bo hos stormatte under tiden. Det funkade bra i två veckor sen fick Scurt hemlängtan. Det slutade med att matte fick åka över i all hast till stormatte och hämta honom. Det var svårt att hålla honom utanför badrummet. Han ville gärna vara
med och inspektera och hjälpa till. I början av augusti kunde vi ta hem Miranda från stormatte och sen dess har de två kommit bra överens. Innan fick han lite på nosen av henne. Han har lyckats ha ner en stor vattenpipa fån översta hyllan på bokhyllan. Först såg man en katt komma nerfarande och sen en vattenpipa. Allt gick i slow motion men allt gick bra (det blev ett litet märke i golvet). Han har inte varit däruppe efter det.

Scurt har haft lite problem med magen så vi har varit hos vetrinären ett par gånger. Den senaste gången så togs det både prover och röntgades. Han var jättesnäll och nyfiken hela tiden och blev nog lite av en favorit där. Han kände sig som hemma i vilket rum han än var i.Det kommer nog bli en hel del till strapatser med vår lilla gråa scrut-katt men det är bara kul (efteråt i alla fall). Det Scurt hoppas nu är att hans kamrat från hemmet, Valkyria, får ett nytt bra hem.

Hälsningar från Scurt, Miranda, matte Pernilla och husse Martin