Sillen

Hejsan, Hejsan,

Jag har tänkt att höra av mig länge till Er och tala om hur det går. För
ca: tre veckor sedan ringde ni upp mig för att höra hur det gått med
Sillen. Jag lovade den personen jag pratade med att återkomma med lite
bilder och så. Tyvärr har jag unte haft tillfälle att fotta (har ingen egen
sån där digitalkamera) Men så fort jag får besök av en, så ska jag ta
bilder och maila.

Allt går jätte bra med Sillen, i början var han lite osäker och när han
blir osäker så bits och fräser han. Fast det var bara första veckan. Nu är
han världens, snällaste och "mesigaste" katt, som älskar att prata, gosa
och kela. Han älskar att leka och bara måste alltid jämt stå i centrum.
Varje kväll sover han med mig i sängen, varje dag när jag kommer hem efter
jobbet sitter han i fönstret, ser att jag kommer, hoppar ner och springer
till dörren. Sedan hör jag honom sitta och mjaua innan för dörren super
glad att få se mig. Sillen älskar mat, det är det "bästaste" han vet,
favvis är mat med fisk i.

Han älskar att bli ompysslade trots att han kan spela lite svår flörtad och
bara vill på hans villkor. När jag tar fram kammen och ropar på honom
kommer han galopperande, jätte kul att bli kammad. Fast bara förstås där
han tycker det är skönt. Alltså inte på magen och svansen. Men jag säger
bestämt att han måste, då piper han lite och gör sig ynklig, fast ligger
snällt kvar. Han är mer som en hund än en katt. Klippa klorna är inte
heller nåt problem, men kanske inte det allra roligaste....

När jag duschar eller badar så vill han alltid vara med, han är super
farscinerad av vatten och det är nästan så att jag har honom i knäet när
jag badar,mmm sån é han. Jag har varit tvungen att bada honom tre gånger
p.g.a ja, ni kanske förstår han är ju lång hårig så det fastnar lite i
rumpan på honom. Att helkropps bada är inte heller så kul, men snäll och
go som han är så finner han sig att stå i badakaret medan jag tvättar. Ett
och annat försök att hoppa ur blir det men inget allvarligt. Det är
faktiskt den mest annorlunda katt jag har känt. Alla mina vänner bara
skrattar och säger att jag alltid har haft speciella djur. Visst har dom
rätt, men det är ju så jag vill ha det, en liten "bäbis" som man kan
pyssla, gosa och uppfostra.....

Med handen på hjärtat utan att skryta så känns det som om sillen valde mig
och jag valde honom. Jag skulle dö om det hände honom nåt och det känns som
on han skulle dö om det hände mig nåt. Han är väldigt speciell, väldigt
sällskaplig och har lite attityd när det kommer killar hem till mig. Fast
tjejer eller barn är det inga problem. Det är i och för sig inga problem
med killar mer än att han vaktar mig, ska ligga i mitt knä och kan gå och
se lite tuff ut.

Alla som har kommit och hälsat på tycker att han är en jätte cool katt,
väldigt speciell och rätt "okattig" mer som en liten hund. Mina föräldrar
brukar komma och hälsa på, han älskar min mamma, för hon ger honom
uppmärksamhet och godis. Han vet ju precis vem han ska tigga av....

Han är i allafall världens bästaste och goaste och jag är så lycklig att
jag hittade honom, och han godkände mig.... Återkommer till Er senare, med
kort och lite info. om hur det går...

Många kramar Sillen & Maria