Gull-Fia

Hej, nu har vi haft Gullfia i 3 månader och jag hadde tänkt berätta lite om hur det har gått.

Hon har blivit omdöpt till Kahli numera men ibland blir hon kallad för Gull Fia också. Första månaden var hon väldight skygg och vaksam och det var svårt att klappa henne, hon drog sig undan eller bet till lite. Favorit stället var under soffan där hon gömde sig när hon blev rädd för konstiga ljud, speciellt när det var dammsugning på gång.

Men det har gått framåt, att bli klappad är ju jätteskönt har hon upptäckt! Det blir mycket lek med precis vad som helst, snören, möss, bollar eller snöret på mina byxor. Hon håller sig upptagen med att *inspektera* lägenheten och kolla läget, och att sova mycket förstås. Hon sover lite överallt men hennes favorit är en stol som numera har blivit hennes, den används också som klösbräda. Det är absolut inget fel på aptiten i alla fall, hon kommer springande när hon hör att nån har hällt i mat till henne(annars springer hon bara när hon leker eller blir rädd). Hon älskar också sitt kattgodis förstås. Är väldigt nyfiken på allt man äter och har till och med snott lite ost från en macka när ingen tittade. Hon vågar mer och mer, hon har till och med vågat sig ut till loftgången (bara 3 meter från dörren, men i alla fall). Hon kommer försöker väcka alla på morgorna runt 6-7 med att mjaua och nosa på en. Har blivit väckt av att det låg en liten katt på min mage :)

Nu som jag skriver det här går hon omkring på skrivbordet. Det är aldrig brist på saker att sniffa på! Att sitta vid fönstret är också en favorit. Hon gillar ibland när jag bär omkring henne, som en bebis... då kan hon nosa på alla saker hon inte når själv. Det har varit lite problem med att hon kissat på fel ställen, men det har löst sig nu. Att dricka vatten ur badkaret efter att vi har duschat är också kul. Hon brukar ta sig en lång tupplur under soffan på morgorna efter lite frukost och kommer fram på förmiddagen.

Hon är fortfarande lite skygg och blir skrämd av plötsliga, höga ljud men man ser att det håller på att gå bort. Grannens hund som man hör genom väggen är inte alls läskig längre. Sakta men säkert känner hon sig mer och mer trygg och avslappnad och blir keligare. Vi är alla jätteförtjusta i vår lilla katt och ser fram emot vår tid tillsammans!

Eva