Mollgan o Nudie

Jag heter Salt. Jag och min kompis Tequila bodde på Katthemmet i våras. Ni kanske
minns oss som Mollgan och Nudie. I juni flyttade vi hem till vår nya matte och
husse. Matte, det var tjejen som satt och lekte med oss i vår bur i flera veckor först.
Vi undrade just när hon skulle göra slag i saken. Det var verkligen på tiden när det
tillsist blev av! (Det var därför vi gick in i transportburen alldeles själva.)

Vi bestämde idag att jag skulle skriva en hälsning från oss till er, för nu har vår
hispiga matte äntligen fattat att vi ska bo med henne för alltid. Något så självklart…
Hon höll på här och dillade fram och tillbaka om att vi inte kunde bo med henne.
Det skulle bero på att jag hade ett virus i kroppen som hon riskerade att ta med sig till
det stället som hon går till på dagarna. Där finns det tydligen en massa sjuka katter
som kunde bli ännu sjukare. Det fattar väl vem som helst att hon bara överdriver, jag
har ju till exempel inga problem fast det är jag som är full av de där grejerna.
Gud vad hon höll på! Hon läste i böcker och ringde runt och var ute på det där Nätet i
timmar! Det krävdes tillslut en veterinär-professor och en specialist på kattinfektioner
för att övertyga henne. För att inte tala om hur många gånger hon dragit med mig till
det där stället hon jobbar på och lyst mig med lampor i ögonen och stuckit mig i
benet och petat bomullspinnar i mina ögon! Herregud vad man får stå ut med…
Fast jag förlåter henne varje gång, för någonting bra måste det vara med allt det där.
Innan hon satte igång var det nämligen en period då jag knappt såg någonting och det
rann äcklig gegga ur ögonen och mina ögonlock var alldeles för stora, liksom. Det
var jättejobbigt!

I alla fall, nu har hon äntligen förstått att vi ska bo här och det tycker vi är skönt för
vi har ju full koll på stället nu! Jag kände från början att det var tryggt här och det lilla
rummet där vi först blev utsläppta var fort genomsökt. Men hon öppnade inte dörren
åt mig, så jag fick själv hoppa upp och hänga mig med framtassarna i dörrhandtaget
tills dörren gick upp, och sen gick jag ut och inspekterade resten av stället. Tequila
låg mest under soffan första dagarna för hon är väldigt försiktig av sig, trots att jag
säger till henne att det är lugnt. Själv tyckte jag det var bäst att även ta reda på hur allt
såg ut uppifrån och klättrade upp på en dörr, direkt från golvet. Matte och husse
undrar fortfarande hur det gick till, men det är en hemlis. Jag gör det fortfarande med
jämna mellanrum, för det är så roligt att se deras förvirrade miner. Jag brukar också
var uppe på bokhyllor och andra (helst väldigt smala) ytor, högt uppe. Det jag inte
riktigt gillar är att ta mig ner därifrån. Men det är inga problem. Jag sträcker bara ut
ena frambenet så matte eller husse kan komma åt att lyfta ner mig. Och de fattar
vinken. Bra service!

Jag försöker förklara för Tequila att hon kan slappna av här och nu börjar hon äntligen
göra det. En gång har hon till och med låtit matte klappa hennes ben. Fast hon sa att
hon visste inte riktigt om hon gillar det eller inte. Jag tror nog hon gillar det innerst
inne. Själv älskar jag att bli klappad! Jag börjar spinna så fort någon pratar med mig!
Och blir jag upplyft och gosad med och kliad på kroppen då försöker jag spinna så
högt att inga andra ljud kan höras och störa.

En dag när matte lekte med oss, viftade hon med sina tår under en matta och så skulle
vi fånga dem. Sen fick vi räkor. Tequila vågade till och med äta ur handen på matte,
för hon är helt galen i räkor. På natten såg vi husses tår under täcket och eftersom
Tequila ville ha fler räkor fångade hon tårna. Fast ändå fick hon inga räkor! Det tycker
vi var väldigt inkonsekvent.

Vi är så glada att vi fick bo ihop, jag och Tequila! Vi har aldrig haft så bra vänner som
varandra, vi gör allt tillsammans! På nätterna jagar vi varandra eller tävlar om vem som
kan rusa fortast från balkongdörren, upp i husses och mattes säng och sen tillbaka till
balkongdörren. Helst ska man ge ifrån sig höga kurrande ljud när man startar, bromsar
och landar, men det är bara jag som lyckas med det. (Och vet ni? Tequila beundrar nog
mig lite. Hon brukar följa efter mig och stryka sig mot mig och spinna. Det är nog
för att jag är så cool.) På dagarna sover vi i soffan eller brottas eller ligger ”sked” på
mattan eller så tvättar vi varandra på huvudet. Vi tänker aldrig skiljas åt!

Det vi ville säga är alltså att vi mår jättebra är väldigt omtyckta i vårt nya hem. Vi önskar
matte hade kommit på lite tidigare att jag inte är någon smittorisk, för oj vad hon har
gråtit! Helt i onödan! Men nu är hon så glad så hon inte kan sova! Konstigt va? Men
det är trevligt att hon gillar oss så mycket!

Nu ska vi äta!

Massor med hälsningar!
/Salt och Tequila