Picasso

Hej!

Jag heter Picasso och jag har bott hos min matte i 2½ år. Jag vet inte helt säkert hur gammal jag är, men två olika veterinärer har gissat på att jag är född 1998.

Det var min nuvarande matte som hittade mig i området där vi bor. Hon hade
upptäckt att jag stök omkring runt affären och bodde under ett par buskar inte långt ifrån henne. Jag var mycket, mycket smutsig och stora delar av min päls var ihop klibbad. Under många månader mattade hon mig (och många andra personer också)
så jag var en stor kisse, 7-8 kg vägde jag på den tiden. När vintern kom blev matte
orolig, jag sov inne hos henne på dagarna (i smyg) eftersom husse inte ville ha någon katt. En annan snäll granne ordnade med en kartong med kuddar och filtar där jag sov ute på nätterna. Min matte kontaktade Stockholms Katthem och ganska fort fick jag komma till ett akuthem. Men min matte kunde inte glömma mig, hon lyckades till slut övertala husse om att köpa mig. Så blev det!

Den 4 januari 2002 blev jag hämtad och jag blev jätte glad att få komma hem igen.
Matte blev väldigt överraskad när hon upptäckte vilken ordentlig och väluppfostrad
kille jag var. Jag kan nämligen ligga på kommando och jag går inte upp på köksbordet eller diskbänken. Om jag gör något fel så räcker det med ett lugnt, ”Nej, Picasso!”, så lyder jag direkt. Dessutom lärde jag mig mitt namn snabbt trots att jag även får heta ”Lilla gubben”, ”Älsklingskillen”, ”Bubbisen” och ”Picassolina”. (Det sistnämnda namnet återkommer igen, längre ner i texten.)

Några dagar efter att jag blivit hämtad så ringde matte och försäkrade mig hos
Folksam och tur var det! På senvåren upptäckte matte att jag satt väldigt länge på
lådan när jag skulle kissa. I juni fick vi göra vårt första akuta veterinärbesök, för då kom det bara några droppar. Därefter fick vi återvända gång på gång tills det en dag var totalstopp i urinvägarna. Den gången var jag verkligen sjuk och samma dag blev jag akut opererad. Matte var förtvivlad! Kosta vad det kosta vill, hon skulle ha hem sin lilla älskling igen. Det är efter den här operationen jag numera även går under namnet Picassolina, för numera är jag inte bara kastrerad utan även helt snopplös, men operationen räddade mitt liv så det var värt det! Men usch vad sjuk jag blev efter operationen, jag blev kvar på sjukhuset i en vecka och därefter behandlades jag för urinvägsinfektioner, magproblem, överkänslighet mot penicillinet osv. Dyrt blev det också, dryga 19 000 kr men matte räddades av försäkringen och betalade ca 5500 kr själv, resten täcktes av försäkringen. Sedan dess har jag inte varit sjuk en enda gång!

Jag vill säga till alla djurägare skaffa en djurförsäkring, det kostar ca 29 kr/mån och hade inte min matte skaffat en – så hade jag inte levt idag!

Visst var detta en riktig Solskenshistoria!

Sommarhälsningar från Picasso, matte Maria och småmattarna Nina, Annie och
Hannah.