Simba 3

Hej alla på katthemmet och särskilt David i akuthemmet.

Jag, Simba, kom till mitt nya hem den 15 oktober, levererad av Katthemmet och mottagen av min blivande matte Lena. Det var meningen att jag skulle vara *stallvakt*, vilket innebär att skydda djur och människor för råttinvasion andra otrevligheter som bara en katt har kompetensen att göra! MEN JAG STACK!!!!!!!!!!!!!!!!

Vilket häftigt liv jag fick -- efter lång tid utan att vara ute fick jag möjlighet (någon glömde att stänga fönstret, he he) att använda mina fina morrhår för att känna mig fram, min fantastiska hörsel för att ha koll på där det fanns nå´t, för att inte tala om min enorma kapacitet rent nosmässigt! Detta ledde till en bortavaro på nästan fem veckor. Jag har hört sedan dess att matte (Lena) hela tiden har trott att jag ska hitta hem igen och att andra inte gjort det, men man ska inte underskatta oss kissar, vi är överlevnadskonstnärer!

Idag 25/11, kom jag hem, jag låg under en stor sak där människor lastar i gödsel från sina stora hästar. Ett sår i ljumsken och lite avskalad päls är det som jag kan uppvisa, annars säger matte att jag är jättefin, blank i pälsen men förstås ett par kilo lättare. Hon hotar att ta mig till veterinären för hälsokontroll! Löjligt säger jag, men jag tror inte jag har någon röst i styrelsen så jag viker mig. Humpf!

Nu blev det stor affär av mitt uppdykande! Mina stämband är nog rejält retade, har nog aldrig spunnit så mycket som i dag. Den som först fick korn på mig tog mig under armen och tågade in på kontoret, som är mitt kungadöme. Tänk er: en etta, 9 kvm, kök (alltid käk fixat), säng (fino, med filten från akuthemmet, den är tryggheten), en liten grotta som jag kan krypa in i, och det bästa av allt: Jag har en egen ingång! Jag kan komma och gå som jag vill och jag vet att det alltid finns käk i min varma lya. Jag tar vara på detta och sticker kanske i väg igen när det vårar till sig, och det matte var rädd för, att jag inte hittade hem, behöver hon ju inte vara längre. Alltså, jag har full koll.

Jag måste bara berätta hur mitt dygn, hemma, har varit, d.v.s. helt sanslöst! Jag går ut i stallet, med motvilja, någon gång om dagen för att jag ändå är nyfiken på vad som händer där ute. Alla människor är hur snälla som helst och klappar mig, smeker mig och när matte kommer gullar vi ansikte mot ansikte och jag spinner loss! Då dreglar jag lite också och matte blir förtjust! Hur bra kan det bli? Jag vägrar att gå ut i naturen och har alltså beställt in en toa till min lya! Jätteskönt! Alltså så viker jag inte från min ”tron”, men jag har hört att jag får bestämma själv när jag vill börja röra på mig och utforska den närmaste omgivningen. Veterinärhotet kvarstår dock!

Mjau,
Simba