Ralph, numera Lattjo

Hej allihopa !

Sedan Lattjo, tidigare Ralph, har anlänt i sitt nya hem har det varit full rulle hela tiden.

Det ska busas och gosas i stora lass, springas omkring och tittas ut genom alla fönstren -- helst samtidigt -- så man har koll på alla rådjur, katter och tvåbenta som går omkring.

Han har charmat alla som han har träffat -- även veterinären, som tycker han är frisk som en nötkärna bortsett från hans mage som har inte blivit mycket bättre ännu, men veterinären tyckte det kan ta tid och han kommer att klara sig fint. Vi ska dock vänta med en kompis till honom tills han är frisk igen.

Lattjo skuttar omkring, jagar pälsmöss och fjädrar, ligger på sängen och solar sig, äter som en liten häst (han väger nu 4,2 kg) och dricker helst vatten ur kranen. Senaste dagarna har han även börjat doppa tassen i ett glas med vatten och slicka av.

Hans favoritgömmor är under gästsängen, i klösträdets grotta och framförallt i min socklåda i garderoben (med blick mot sovrumsfönstret).

Att krypa under badkaret är ibland kul, men obekväm. Det stället används bara när vi leker kurragömma.

Han älskar att sova i sin transportväska bredvid sängen och kommer upp i sängen runt kl 03/04 för att se om alla finns kvar och för att gosa en stund innan han lägger sig ner på bröstet (tass till vänster, tass till höger och kind mot kind) eller på magen och somnar om tills det är dags att kliva upp.

Han kommer gärna på kvällen för att lägga sig på soffan, titta på TV – det ser ialla fall ut som det- och se till att vi går och lägger oss i tid.

När jag jobbar hemifrån, beslagtar han min bärbara dator som rumpvärmare eller sitter i fönstret och håller koll på vad jag gör.

Alla som har fått träffa Lattjo tycker han är världens finaste, gosigaste, lekfullaste, snällaste och busigaste katt. Han är kanske inte världens bästa katt, men den bästa man kan adopteras av.

Han har blivit rätt pratsam och svara ofta när man pratar med honom.

Det är svårt att tänka sig ett hem utan vår busfrö, där varje dammtuss är något att jaga och varje ryggsäck en gömma.

Han verkar ha bestämt sig att det inte är så dumt här och att han kan nog stanna lite till – tills man har blivit en gammal gråhårig katt sisådär. De tvåbenta klarar sig helt enkelt inte utan hans hjälp.

En stor kram till alla från Kaj, Reine och en blöt nos från Lattjo (aka buskatz)