Cara

Här kommer en hälsning från Cara som kom till oss 21 maj 2005.

Jag spanade in min nya matte och husse så fort de kom in. Matte tittade mest på katterna i buren bredvid så jag riktade in mig på att charma husse, det gick hur lätt som helst! Han gillade min udda teckning och mitt charmiga sätt och kom in till mig. Matte kom också in, men hon var lite avig i början. Hon ville helst ha en svart eller grå kille under ett år. Som viltfärgad tjej på dryga året så var man inte så intressant! Men lite gosande och strykande fick henne att ändra sig Spiken i kistan var när jag nästan klättrade ner i hennes väska för att leta godis! De bokade mig. När de kom tillbaka andra gången så hade båda fallit lika hårt för mig!

Så kom jag då hem 21 maj 2005. Jag började med att nosa omkring på nedervåningen, men så gick husse upp på övervåningen och oj vad trappan lät, otroligt läskigt! Knarrade och hade sig! Tillslut fick matte bära upp mig och där hittade jag min trygga plats:bakom tvätt-tunnan i badrummet. Där satt jag och tryckte ett tag. Matte satte sig på golvet i badrummet och pratade med mig, ingen aning om varför jag hade fullt sjå med alla konstiga ljud som skrämde mig. Men efter ett tag blev det tråkigt att sitta där så jag tog mig försiktigt ut och hälsade på matte och husse Oj vad glada dom blev för det! Jag började så sakteliga undersöka mitt nya hem grundligt. Jag åt och gick på toa, nu blev de ännu gladare: hon gick på lådan! Förstod inte riktigt deras beteende, var ska man annars gå? Ja ja, kul att vara till glädje.

Har nu varit här i drygt fyra veckor och det går suveränt. Matte och husse nästan slåss om att gosa och leka med mig! Jag får god mat, ren låda, massor av leksaker (studsbollar är roligast och matte jämför mig med Michael Jordan, vem det nu är?!) och massor av kärlek. Husse hoppas att jag ska bli en meckarkatt och kanske blir jag det, det är otroligt spännande att vara med i garaget i alla fall, där finns det hur mycket grejer som helst att undersöka, börjar få lite träningsvärk i nosen!

Matte och husse har frågat sig om jag verkligen är katt dock. Jag är inte så förtjust i räkor eller annan människomat, torrfoder är bäst. Jag ÄLSKAR dock sourcreme & onion-chips som jag och husse äter varje måndag när vi tittar på Monster garage. Jag äter ett halvt till ett helt och husse äter resten! Sen säger de att jag inte jamar som en katt. Jag låter som en apa, så det är mitt smeknamn: lilla apan! Skulle kunna ta illa upp men apor är söta, så varför inte.

Har hört att kärt barn har många namn så jag kan ju tala om att jag har ännu ett smeknamn, som husse gett mig: Tröskeln! Kan det bero på att jag alltid lägger mig på trösklar, för att liksom inte synas? Jag vet inte, men jag gillar nog lilla apan bättre, låter sötare!

Det var allt jag hade att berätta för denna gång! Jag vill hälsa alla på katthemmet och säga tack för att ni tog hand om mig!

Cara, Jonas och Jenny