Junie o Ethna

Hej på er allesammans på katt- och jourhemmet, här kommer en hälsning från Junie och Ethna!

Vi kom till vår nya familj den 22/1-2005 och gissa om att det var läskigt, iaf tyckte jag det, Ethna. Jag hade ju bara min mamma tidigare i akuthemmet hos Hanna och David. Så när jag nu fick en *syster* så tyckte jag att det var lite konstigt med en som var lika liten som jag!

När vi kom till familjen så fick vi först se vart toaletten var, alltid bra att veta. Efter det smög jag mig in i sovrummet och under sängen. Där blev jag kvar ett bra tag, tyckte det var så läskigt, det luktade som om dom hade ännu en katt här, men jag hade inte sett den. Det var iaf tryggast att stanna där under sängen tills jag blev hungrig. "Syrran" Junie däremot, hon strosade på som om hade varit där förut, fattade inte att hon vågade. Började äta ur matskålen som stod framme, hoppade upp i soffan och sniffade runt, verkade inte ett dugg rädd (vi som trodde det skulle vara tvärtom! Husse o Matte).

När den den andra katten, Tusse heter han har vi fått reda på, kom ner så var det Junie som morrade och fräste åt honom först. Han bara tittade på henne och morrade lite tillbaka, vände på klacken och gick. Ni må tro att Junie blev förvånad, hon trodde ju att hon skulle få sätta honom på plats, men istället så brydde han sig knappt om henne!

Nästa gång han visade sig skulle jag försöka att hälsa på honom, det var lite läskigt men jag tog mod till mig och gick fram. Vi hade nosarna mot varandra, men sen blev det för läskigt så jag fräste till och då morrade han till mig med. Nu så här ca. en vecka senare vågar både jag och Junie gå efter honom och kolla vad han har för sig.

Förresten, Junie har nog blivit som en syster nu. Vi busar som bara den, den som står i vägen får skylla sig själv.

Vi sänder med några bilder till er och kommer att höra av oss igen!

Mjau från Ethna och Junie + Fam. Wikström