Nora

Nora kom till oss den 4 maj. Tiden går fort och nu har hon alltså varit hos oss i snart 5 månader! De första två nätterna här hos oss tillbringande hon mestadels under sängen. Därefter började hon väldigt sakta men säkert att utforska lägenheten (efter att matte och husse spärrat av sovrummet). På nätterna förflyttade hon sig hopkrupen längs med golvlisterna. Annars låg hon mest och skakade bakom våra stora högtalare i vardagsrummet och köket.

Vi fick klappa henne med ”klapp-pinnen” dvs. elementpenseln i några minuter i taget, även om det var mycket spott och fräs från hennes sida. Sedan, efter ca. en vecka började hon våga sig upp på saker, som t.ex. på fönsterbrädorna och en av sofforna. Hon började då också ropa efter sina kompisar varje kväll så fort som det började bli en antydan till mörkt ute...

Det tog även ungefär en vecka innan vår andra katt, Göthe, började acceptera sin nya inneboende. Men kompisar tog det ett par månader innan de blev.

Den första tiden här hittade Nora nya gömställen hela tiden, matte och husse hade fullt sjå att trolla bort ett efter ett. Vi har fortfarande fullt med grejor under sofforna för att hon inte ska smita in där, men de flesta andra gömställen har hon inte tyckt sig behöva nu på länge! När vi startar dammsugaren eller då det kommer besök tassar hon snabbt bort och lägger sig mellan kortsidan på ena soffan och väggen. Hon har hela tiden fått ha kvar den platsen. Det är praktiskt både för Nora och för oss eftersom att vi kan klappa henne från två håll och hon behöver aldrig känna sig trängd...

Nora har gjort otroligt stora framsteg under den här tiden! Hon har gått från näst intill vettskrämd till nyfiken, gosig och inte minst lekfull! Hon är helt klappbar och hon befinner sig nästan alltid i samma rum som husse och matte. När matte går på toa sitter hon oftast precis utanför och väntar på att bli klappad.

Hon och Göthe är nu bättre kompisar, de putsar varandra och leker kull –b åde dag och natt. Det vi har kvar att jobba med är Noras rädsla för att vara fasthållen och bli upplyft. Innan den är borta kan vi inte hjälpa till med hennes välbehövda manikyr och pedikyr...

Hon ropar fortfarande efter sina vänner varje kväll. Vi tror att hon vill hälsa särskilt till alla på gula (kolonikatts-) avdelningen som var där samtidigt som henne. Framförallt till Dayo, Lis Frost, O´Connell, O´Malley och Tibbla (samt till alla som vi glömt – det har nog inte Nora!). Dessutom hälsningar till alla söta småttingar som hon har fått och inte minst till alla snälla människor på katthemmet och i akuthemmet!

Vi är väldigt glada över att vi fick en så rolig och busig kompis!

Varma hälsningar från Anna, Dan, Nora och Göthe