Big Rock

Hej Hej!

Här kommer en liten hälsning ifrån Sigge, f.d Big Rock, som kom hit den 27 juli 2006. Lite oroligt var det ju med "ringorm" som eventuellt skulle fördröja hemkomsten och mötet med hemmets andra katt, Saga, som inte inte är den allra snällaste och fogligaste kissen i världen. Hon är en dam med humör och med bestämda åsikter om hur saker och ting ska vara. Att få en ny kompis skulle kanske inte vara hennes högsta önskan.

Efter mycket om och men så var det då äntligen bestämt, Sigge skulle få komma hem. Annica ifrån katthemmet kom med honom klockan sju på kvällen och då hade matte längtat och väntat hela dagen. Han såg så otroligt liten ut där han satt i sin lilla bur att när Annica sa att vi skulle släppa ut honom på golvet var jag rädd att Saga skulle sluka honom i enda munsbit, och mycket riktigt, morrningarna och fräsningarna började genast. Annica hade sagt att hon skulle kunna se på en gång om de skulle kunna komma överens eller inte, men när hon nu fick se Saga var hon inte lika kaxig längre "Oj Oj! sådant där kan ta tid" fick jag höra nu. "Du får ge det åtminstone några veckor så får vi se hur det går" hmmm.....

Så där står jag och Sigge sitter på badrumsgolvet och en arg Saga står utanför och fräser och morrar. Jag tog in Sigges matskål till badrummet så han inte skulle behöva vara hungrig, men han ville inte ha. Däremot verkade han pigg och glad. Han lekte med sina bollar och leksaker så humöret var det inget fel på och han verkade inte sakna sin Mamma eller sina syskon, men varje gång man skulle lämna honom pep han så jag satt därinne med honom hela kvällen. Sedan var det sängdags. Sigge kröp in under badkaret och lade sig och jag lät båda katterna vara ute tillsammans

Klockan sex morgonen därpå vaknar jag av att Sigge ropar och piper och varenda gång han skriker svarar Saga med att fräsa, men när jag skyndar mig ut sitter Saga utanför sovrumsdörren och Sigge sitter mitt på badrumsgolvet och ser ut som ut om han säger "Så, nu vill jag gå ut härifrån" och ger sig mycket riktigt ut på sin första storpromenad i nya hemmet med en orolig matte bakom sig och brydde sig inte om att Saga följde efter honom fräsande och morrande. Han gick sina egna vägar det gör han än idag. Han bryr sig inte så mycket om vad andra katter och människor tänker utan lever i sin egen lilla kattvärld.

Det tog två dagar innan fräsandena och morrandena upphörde och på tredje dagen lekte dom med varandra för första gången. Sprang och jagade varandra i full fart genom hela lägenheten fram och tillbaka och idag är Sigge Sagas "lillkille" som ingen får skälla på eller göra illa. Häromdagen när han var uppe på diskbänken (som han vet att han inte får) gick jag fram för att plocka ner honom samtidigt som jag sa FY, då Saga springer ifatt mig och tar tag i mitt ben med sina tassar samtidigt som hon gnäller och ger ett varnande ljud ifrån sig. Hon ville inte att jag skulle skälla på honom.

De är fantastiska, mina småttingar och jag älskar dem så mycket. Varenda dag skänker de mig lycka och glädje med nya upptåg och påhitt. Sigge är väldigt mammig och kelig och man kan inte göra någonting utan att han ska vara med och undersöka. Det roligaste som finns är att jaga pilen på datorn och han är smart, när han inte får tag på den i skärmen går han bakom datorn för att titta vart den kan ha tagit vägen På morgonen när väckarklockan ringer är han vaken och kommer för att säga god morgon genom att köra upp nosen i ansiktet på en och låta som en liten bilmotor.Tro mig, det finns ingen människa som kan sova då så det är bara att ge upp men vad spelar det för roll? De är ju det käraste jag har och vi är så glada att vi har fått hit "lilleman", både jag och Saga.

Jag vill tacka alla på katthemmet för att ni finns och för det fantastiska arbete som ni utför för alla hemlösa katter. Tack till Annica också som har varit min lilla stötepelare och som jag har ringt och "terrat" varje gång det har varit någonting. Lycka till med allt ert arbete!

MVH
Matte Lisa, Sigge och Saga