Jepson, Lobelia o Tilde

En varm fredagskväll i juli kom mina utvalda katter hem till mig. Det var lille Jepson som då var tre månader och pytteliten. Han hade varit i akuthem tillsammans med sin mamma och sina tre syskon. Jag fastnade för bilden på honom på katthemmets sida och det var bara att rätta sig efter känslan. Hade tänkt ta hans syster Tilde också, men bestämde mig för att ta en äldre kattdam som jag träffade på katthemmet. Hon hette Lobelia och är i femårsåldern. Kom från ett dödsbo och var uppvuxen som ensamkatt med en äldre man. Min tanke var att hon skulle vilja ha sällskap och dessutom fostra lille Jepson medan jag var på jobbet.

Hon är en mycket värdig dam som snabbt lärde oss människor att hon ville ha sällskap vid matskålen och att hon var van att äta vid 5-tiden på morgonen!!! Hon hämtade någon människa som var lättväckt och ropade att hon ville bli klappad vid skålen.Vi gjorde som hon ville så klart, annars hade vi aldrig fått lägga oss igen.

Jepson hade hon stort tålamod med och hon putsade honom och lekte med honom för att hon var klok och begrep att en så liten kille måste tas omhand. Han var en odåga och ställde hennes tålamod på prov många gånger. Blev han för jobbig valde hon alltid att gå undan.Vilken snäll och klok gammal katta!

Bland människorna valde hon ut min vuxne son till sin närmaste. Han bodde hemma hos mig tillfälligt och han och Pinsess (som hon blev omdöpt till) blev de bästa vänner. Han var den ende som hon tyckte om att ligga i knät på och gosa med. Oss andra var hon otroligt vänlig och överseende med och vi fick bära henne och pussa på henne, men det var inte hennes val. Efter ett tag flyttade sonen till egen lägenhet och jag tror att gammelkattan tyckte att det var trist. Sonen saknade henne mycket...

Jag tyckte till att börja med att det var en mycket lyckad kombination med dessa två katter, vilket det var med tanke på Jepson och hans fostran. Tyvärr förstod vi efter ett tag att Pinsess var ganska stressad av att behöva ta hand om och leka med en unge. Hon kräktes väldigt ofta....mer än en katt ska, och till slut förstod jag att det inte var hennes uppgift i livet att vara barnvakt åt lille Jepson som inte var så liten längre men oerhört leklysten. Vad skulle jag göra?!!!

Det fanns förstås inget vettigare att göra än att låta Pinsess flytta till sin kärlek (min son) och hans flickvän (oops!) i Gamla stan där hon fick bli ensamkatt igen. Så fick det bli. Där har hon fått det jättebra och hennes mage har lugnat ner sig och hon får
den ro hon behöver och är van vid. Hon är ensam ägare av sitt lilla kattrike i den familjen och det är så det ska vara.

Jaha då var Jepson ensamkatt vilket inte var lika lyckat. Jag gick in och tittade på katthemmets hemsida igen och till min förvåning och glädje fanns syrran Tilde där! Det var bara att åka dit och hälsa på henne och naturligtvis bokade jag henne innan någon annan skulle sätta klorna i henne!

Nu har hon bott med oss i flera veckor och det är två underbara katter som jag har förmånen att leva tillsammans med. Tilde är omdöpt till Rosa, eftersom hon är tecknad som en ko och hon lystrar till det namnet. Hon är ett matvrak och älskar ost och kyckling och hon är medveten om hur en plåtburk som öppnas låter eller ett kylskåp. Rosa är en mer ängslig typ än sin bror men hon blir modigare och modigare för varje dag. I början tyckte hon att det var jätteläskigt när någon kom in igenom ytterdörren och sprang och gömde sig men nu gör hon brorsan sällskap och hälsar alla välkomna som kommer. Dammsugaren är ett annat otyg men nu kommer
hon fram från gömstället meddetsamma när man stänger av den och slipper sitta gömd så länge som förut.

Jepson har blivit en mycket stilig ung man och en fantastisk personlighet. Mycket lugn och stadig och oerhört social. Han brukar vara med och kolla på allt vad man gör och på kvällarna ligger han nedanför soffan när vi människor tittar på tv. Han har tagit som sin uppgift att snabbt springa till väckarklockan på morgnarna när den ringer och sedan buffa på mej när jag försöker somna om. Han älskar att apportera och han lägger bollen på våra fötter när han vill att vi ska kasta den.

Tillsammans med sin syster har han ofta kattrace genom lägenheten och ingen matta eller krukväxt är på sin plats efter deras framfart. Tilde har tuggat sönder och släpat runt en KAKTUS vilket vi människor förundras över eftersom det finns tuggvänligare växter att ta till om man nu är lagd åt det hållet. Ibland förstår jag inte riktigt hur deras små skallar tänker.

Det är väldigt roligt att komma hem på kvällarna och veta att dessa två katter sitter innanför dörren och bara väntar på att jag ska komma hem. Jag vet att dom blir glad av att se mig men är realistisk nog att inse att burkmaten smäller högre...

Till sist vill jag och mina pantrar hälsa till Johanna som var Matte i akuthemmet och den som jag träffade när jag hälsade på.Titta så fina kissarna är!!

Hej från Brittmarie, Jepson och Rosa