Donna - del 2

Hej!

Nu är det ett tag sedan jag skickade in en solkattshistoria om Selma (f.d. Donna) så jag tänkte att det var dags för en uppdatering!

Selma flyttade hem till mig i november 2003 och har sedan dess fått en kattkompis -- Elsa från Akutgruppen, som hon (i alla fall i början) ansåg sig klara väldigt bra utan. Numera är de ganska goda vänner, de jagar varandra, det händer att de sover bredvid varandra och så slåss de en del (mest fåniga tjejslagsmål när de sitter mittemot varandra på baktassarna, kisar med ögonen och vevar framtassarna i ansiktet på varandra).

I början kunde man knappt bära Selma, hon tyckte det var fullständigt vidrigt - men nu går det hur bra som helst. Samma sak med att ligga i knäet, det tog nästan två år innan hon gjorde. Det är fortfarande dock enbart på hennes villkor, lyfter man upp henne och lägger henne i knäet sticker hon direkt. Nej, hon ska lite primadonnalikt komma själv när det passar henne. Och när hon väl lägger sig i knäet så njuter hon i fulla drag och spinner högt och ljudligt.

Hon är också väldigt förtjust i pälsvård, bli borstad och kammad är det bästa hon vet. Fick hon välja själv skulle hon gärna bli borstad minst sju gånger om dagen, en timme åt gången. Bada går också bra och när pälsen börjar torka ser hon alltid väldigt belåten ut, precis som om hon tycker att hon är extra fin med nybadad, nykammad och väldoftande päls.

Hälsningar från Selmas matte Cathrin

PS! Selma vill gärna hälsa till sina båda barn, Liten och Mussel, som också fått hem
via Stockholms Katthem.