Pelle o Ludde

Fotnot: Pelle och Ludde är två av kattungarna från mamma Maias kull. De presenterades aldrig på hemsidan eftersom akutmatte ganska tidigt bestämde sig för att behålla killarna.

Hej på er,

Särskilt hej till syrrorna Idun (f.d. Busan 2), Lillfian/Fialotta (f.d. Mysan) och Minette (f.d. Gosan). Vi (Pelle o Ludde) och matte har nyfiket läst breven från era nya hem och vi är glada för att ni har det så bra. Tänkte det kunde vara kul att tala lite gamla minnen från tiden då vi var en hel familj i akutmattes enrummare utan dörrar...

Mamma Maia kom hem till akutmatte med stor mage och aptit. En mjuk och lugn hona med svart nos. Det gick ett par veckor, så en dag när akutmatte kom hem från jobbet kom Maia jamandes med smal hängmage. Då gällde det att leta upp ungarna som låg mellan två bäddmadrasser i mattes säng. Eftersom det vore ohållbart att ha dem där, flyttades de snabbt över till ett annat ställe som Maia gått o bökat i den senaste tiden - nämligen garderoben. I början fann jag bara 4 ungar, men när jag lyfte upp madrassen låg där en till liten. Tror det var Mysan som hamnat lite vid sidan av. Som väl var accepterade Maia hyllplanet i garderoben som hem åt sina små, så där växte de upp bland handdukar o filtar

5 små, alla med olika teckningar. Busan o Pelle var väl mest lika. Pelle var vit och svart-tabby och Ludde var gråtigrerad - som Mysan fast grå. Mamma Maia tog väl hand om sina små och de växte o frodades utan komplikationer. Man märkte snart deras olika personligheter; Gosan var helt utan blyghet, kelig och underbar med stoora ögon. Busan var intelligent o lite mer "ordentlig" - den största av de fem. Mysan var minst, en pojkflicka som gillade sina bröder massor, och var lite svårflörtad o blyg inför människor, det gläder mig att hon kommit över det. Ludde var lugn o satt mest o tittade med stora ögon på saker som hände runtomkring, när han inte busade förstås. Pelle var den som först ville ut ur garderoben, så att säga. En kontaktsökande, nyfiken o social liten krabat som var först med att på darrande ben utforska golvet. Den fläck han hade på nosen trodde matte var skit från golvet, men det visade sig senare vara en medfödd sådan.

Det var inte en helt lätt tid för matte att ha fem "tonåringar" hemma när katterna blev lite äldre. På nätterna var det rally och extra kul att hoppa på matte i sängen. När matte skulle på toaletten eller duscha var man bara tvungen att följa med. (Därav tror jag man kan härleda Iduns fascination av duschdraperier Pelle o Ludde är likadana).

Pelle adopterade matte snarare än tvärtom, lite till mamma Maias förtret. Det gick därför inte att lämna bort honom. Som kompis och komplement till Pelles något rastlösa natur blev Ludde den lugne, mjuke och stabile kompisen. Deras personligheter är desamma än idag. Mjukare kille än Ludde får man leta efter. Han trivs bäst med att ligga på mattes mage, nära ansiktet, eller så ligger han o tvättar o kramar om Pelle. Ibland hittas han även liggandes på rygg med magen i vädret. Han älskar små pälsmöss och apporterar faktiskt. Springer o hämtar dem samtidigt som han ger ifrån sig ett pirrande ljud (gör han ofta), sen lägger han den vid mattes fötter så att hon kan kasta den igen. Pelle e en kool katt. Han är stor o lång med tjock svans. Han gillar att ligga högt; på hyllor o kylskåp. Där ligger han o håvar ut sin tass när man går förbi. Han är väldigt kommunikativ och har som sagt adopterat matte. Varje dag måste han ha sin mattestund, då ligger han vid mattes huvud eller i famnen och tittar i mattes ögon länge o spinner.

Vidare är pojkarna vana resenärer. Otroligt lugna i sin kattbur åker de tåg, buss o bil till mattes sommarställe på västkusten. De flesta brukar förundras över hur stora och vackra de är, och en del tror att det kanske kan vara norsk skogskatt i dem på någons sida (troligtvis pappans), eftersom de är stora, har stora ögon o öron med tofsar på, samt lite tofsar mellan tårna och över huvudtaget lite tjockare päls än vanligt. Pelle är som sagt oxå lång i kroppen men högre bakben än Ludde. Ludde ser ut som en liten lokatt med en lite "längre" nos än pelle och han prat-pirrar mycket. Alla dessa drag återfinns hos norsk skogskatt - så kanske är det så.

På västkusten brukar de förresten få gå ut i trädgården. De brukar ligga under snickarboa och spana på gråsuggor och tvestjärtar. Men de är duktiga för de vågar inte gå nån annanstans och när matte ropar kommer de självklart. I somras fick Ludde träffa en katthona som kom gående i trädgården. Han tog det med ro och tittade mest lite lugnt på henne à la Ludde även om hon jamade dystert i sitt koppel o ville helst av allt gå fram till en så stilig karl.

Vidare är de väldigt bortskämda med maten. Det enda de äter är: kokt torsk, strömming, tonfisk och kalkon förutom torrfodret då förstås. Vad kan man säga -- det är en katts rättighet... eller??

Pelle o Ludde hälsar till sina kära syrror med familj och skickar med några kort så ni får se hur snygga de är. Men de är ju det allihopa Det vore roligt att få höra mer ifrån er!

Hej då
/Pelle, Ludde och Anna