Lakka - del 2

Hej igen alla katter och tvåbenta!

Hoppas ni har det bra, själv så leker livet. Det har faktiskt hänt lite sedan jag skrev sist, eller jag skrev ju inte, men matte hjälpte mig, ja ni vet vad jag menar.

Jag fick som sagt bo på ett kattpensionat några dagar över jul och det var trevligt förutom att jag första dagen blev utfräst av tre förskräckliga abbessinier. Okay, det kanske är en fin kattras men jag är inget stort fan av dem. Maten var god men inte lika god som hemma och kattsanden var inte lika lätt och luftig. Men det märkte jag inte förrän jag kom hem.

För attans vad skönt det var att komma hem! Det första jag gjorde när jag kom hem var att slänga mig bakom soffan för säkerhets skull (man vet ju aldrig var som har hänt när man varit borta). Men sedan kom matte och lockade på mig och då var jag ju tvungen att komma fram för hennes skull. Det var då jag märkte hur skönt det var att vara hemma. Så den kvällen gosade jag nästan sönder matte och husse och nästa dag sov jag hela dagen så utmattad som jag var efter semestern. Det tar på krafterna att vara ledig.

Så nu har jag förstått om man ska bli klappad och få gosa då ska man komma när matte och husse ropar, för då blir man ompysslad, så det gör jag jämt nu förtiden. Jag har också fattat att sängen med det härliga överkastet är det bästa stället att vila ut sig på. Jag har blivit en helt ny katt som är mycket mer framåt, säger matte och hon är så glad för det.

Jag har även skaffat andra intressen som att sitta i fönstret och titta på allt spännande och springa mellan fönstrena ifall det skulle vara något som rör sig så man inte missar något. Ibland kommer det till och med andra katter till vår balkong och sitter och glor på mig genom fönstret, men de säger inget. Inte jag heller, de verkar lite läskiga.

Nu har jag även förstått att det är i köket det händer om det händer något. Så där ska man hålla till och jama tills matte tröttnar för då får man alltid något gott. Men husse han är snålare. Matte säger att jag tigger och tjatar värre än en hund. Men om man inte jamar så hörs man ju inte.

Börjar även gilla lite andra saker att leka med, innan gillade jag ju bara snören. Fast jag måste säga att vissa leksaker ser väldigt farliga ut. Det roligaste som finns är i alla fall att hoppa jättehögt efter snöret och fånga det i luften när vi leker. Man tröttnar ju aldrig. Men jag förstår inte varför matte och husse har kvar det där hemska ludna gulaktiga trädet. Klätterställning eller vad det kallas. Jag har ju lovat att aldrig sätta min fot där, de kan lika väl sälja det. Vem bygger sådant trams nu för tiden. De som trodde jag skulle älska det.

Tack för mig. Det var allt för denna gången.
Med vänliga hälsningar

Lakka (matte och husse säger också hej)