Smirre - hem nr 2

Smiley (f.d. Smirre) var en "olyckshändelse". När jag besökte katthemmet hade jag inte planerat att "skaffa" ytterligare en katt, men när denna lilla filuren tittade på mig med en blick som jag var helt säker på sa "Är det okej om jag kallar dig pappa?" så hade jag inget val. Trots allt är det ju så att även om vi tror att vi väljer katt, är det i själva verket katterna som väljer oss.

För att förstå hur Smiley har det hemma hos oss så tänkte jag belysa de viktigaste sakerna.

Smiley och kulorna
Vid ett av besöken på katthemmet var Smiley rätt så "full" då han skulle kastrerats den dagen, men det visade sig att hans ena testikel inte hade vandrat ner ordentligt i pungen så ingreppet fick skjutas upp. Jag måste dock erkänna att det var ett väldigt mysigt besök eftersom han låg i min famn och sov ruset av sig större delen av tiden. Eftersom jag inte ville skjuta upp hemleveransen så lovade jag att fixa det "själv". Efter två veterinärsbesök så blev han slutligen av med båda kulorna ordentligt. Anledningen till att det blev två besök var att han var lite för snuvig vid första besöket för att det skulle vara lämpligt att söva honom, dvs bara att åka hem igen. Operationen avlöpte i alla fall utan några som helst problem så totalt blev vi av med tre stenar (två för Smiley, samt den stenen som föll från mitt bröst när operationen var klar).

Smiley och snuvan
Smiley är en snäll och omtänksam katt så därför hade han med sig en inflyttningspresent till de andra katterna. Snuva! Tussan klarade sig utan några synliga symptom, men Pucko fick en rejäl släng och jag kan säga att Pucko var inte lycklig över detta. Inte nog med att det flyttade in en ny illbatting i hans hem, han smittade dessutom ner honom. Inte förrän Puckos snuva lugnat ner sig började han fräsa mindre mot Smiley.

Smiley och Pucko
Det råder ingen tvekan hemma att Pucko som är snart fyra år är kung. Detta är hans hus och de andra ska rätta sig efter honom. Som tur är så har det fungerat bra då Smiley har respekt för Pucko när han fräser mot honom. Men, jag har noterat att Smiley inte bara har respekt för Pucko, han är dessutom full av beundran. Pucko är idolen som Smiley vill följa efter, leka med och, inte minst, mysa med. Den sista delen har dock varit lite begränsad eftersom Pucko inte gillat när Smiley lagt sig för nära. För några veckor sedan lyckades Smiley ändå. Jag satt i soffan med Pucko en liten bit ifrån då Smiley kröp upp mellan oss (inte helt intill Pucko). Under viss protest lät Pucko honom ligga kvar och sakta, sakta, förflyttade Smiley sig mot Pucko. När han var så nära att han kunde lukta på honom kunde jag riktigt se hur lycklig Smiley var.

Smiley och Tussan
Tussan är allas våran tjej. Ett och ett halvt år gammal gör att hon inte är helt oäven när det gäller brottningsmatcher, eller att springa fram och tillbaka i huset. Hon och Smiley har fungerat toppenbra ihop från första början. Ibland tror jag hon tycker att han är lite för intensiv, men då Tussan gillar att ligga intill en varm kropp så har hon insett att Smiley är ett rätt så bra "köp". Hon har lyckats (tog bara ett par dagar) lära Smiley hur man ska göra för att hoppa upp på hatthyllan i hallen (en kunskap som Pucko aldrig lyckats ta till sig) så det är där jag oftast får leta efter dessa två...

Smiley och terrassen
Vårt hus har en stor terrass som jag nätade in i somras så att katterna skulle kunna vara ute. Både Pucko och Tussan älskar terrassen, så jag räknade med samma sak för Smiley. Mycket riktigt så tycker han det är vrålkul att vara ute. Där kan han jaga småkryp (inte varit så många dock), spana in fåglar, och dessutom fånga löv! När Smiley lyckats fånga ett löv som ligger stilla så blir han så stolt som bara en tvättäkta jägare kan bli. Det enda begränsande med Smileys terrassbesök är att när första snön kom i november så verkade han tro att terrassen förvandlades till en jättestor låda så det vara bara att gräva lite och kissa fritt. Inte riktigt vad jag tycker att han ska göra där. Tills vidare så har han förbud att vara på terrassen utan övervakning. Min plan att sätta en kattlucka ut dit har därmed skjutits på framtiden.

Smiley och lådan
I Smileys första hem skötte han inte lådan och blev därför återlämnad till katthemmet. En viss oro hade jag för detta eftersom en katt som inte är rumsren kan bli rätt så jobbigt. Detta har dock inte varit något större problem då han sköter lådan mycket bra. Det enda "lilla" stället som han slarvat på (räknar inte terrassen som ett riktigt slarv) är min säng. Detta skulle kunnat betraktas som jobbigt, men jag har löst det genom att helt enkelt ha stängt när jag inte är där. Har gjort (och kommer fortsätta att göra) försök med öppet till sovrummet, men då bäddat med ett överkast som har gummilakan på undersidan. Händer en olycka då så är det lättfixat. Förr eller senare räknar jag med att kunna ha öppet på heltid (speciellt som Pucko älskar sängen).

Smiley och maten
Grabben är lite kräsen. Smiley vägrar äta något annat än mjukmat. Jag tror att jag har provat alla kattungetorrfoder som finns och han vägrar äta något av dem. Det positiva är att jag har koll på vad han äter (och hur mycket) eftersom han väldigt sällan lämnar något i skålen efter utfodring. Nackdelen är att de andra katterna som i princip bara får torrfoder sitter och tittar på mig med sårad blick varje gång Smiley får "godsaker". Varje lördag är det dock räkfrossa för samtliga katter så det är inte jättesynd om dem.

Smiley och jag
Som jag skrev i början så föll vi för varandra direkt. Det var inte så svårt att fatta tycke för honom, men det är inget mot hur vi har haft det sedan han flyttade hem. Detta är en helt fantastisk liten kille. Han är vacker (krävdes dock lite utveckling då proportionerna var lite "udda" vid första mötet), glad, lekfull, nyfiken (utom när jag får gäster, tack Pucko för att du lärde honom detta) och helt otroligt kelig. Dit jag går, dit går även Smiley. När vi går och lägger oss på kvällen så är han den första som kryper intill mig, och dessutom är han den sista att gå upp på morgonen. "Mitt"
beslut att ta hem denna killen har jag inte ångrat och vet med säkerhet att det aldrig kommer att ske heller. Smiley är en del av vår familj på livstid.