Emil o Nisse - omplaceringskatter

Vår älskade katt Morris 16 år dog i cancer oktober 2004, och vi trodde att vi skulle leva utan katt och bli mer "fria". Men så började jag att chatta runt lite på nätet och hamnade på omplaceringskatternas sida.

Vi ville inte ha någon yster kattunge, och inte heller vill vi vara "bundna" när barnen flyttar hemifrån, så vi hittade det perfekta paret, ett par kattbröder på 10 år. Dom kom hem till oss i mars 2005, låg under sängen i början, men kom sedan fram efter ett par dagar, efter 10 år måste det vara svårt att komma till ett nytt ställe.

Efter 3 veckor så hade de anpassat sig och då var det dags att få gå ut för första gången, det var jätteroligt att se dem, nyfikna och oroliga, men nyfikenheten tog överhanden. Idag är det två katter som protesterar om inte kattluckan är öppen, de älskar att vara ute, leker och springer och på sommaren så ligger de på dynorna tills det blir riktigt mörkt ute. Det är de snällaste keligaste katter vi har träffat på och de har aldrig markerat eller nåt liknande, passar det inte så går de bara.

På somrarna så är de med på landet och nu har de lärt sig vart vår tomt slutar, men bilresan är inte kul. De går promenad med oss på kvällarna och sitter på bryggan och väntar när vi badar, vi är så glada att vi tog dessa två herrar och de är våra stora kärlekar. De sover alltid med oss och pussar och pratar mycket med oss. De är så
olika i sättet fast de är tvillingar.

Nu har de fyllt 12 år och är pigga och glada, nu håller vi tummarna att vi får ha dem i många många år till, enda nackdelen när man tar gamla katter, fördelen är att alla blomkrukor och övrig inredning får vara ifred.

Många tror att gamla katter inte kan omplaceras, och kanske hellre gör av dem. Ett gott råd: en katt kan för det mesta omplaceras (om katten är trygg i botten) och finna sig till rätta i en ny familj.

Skickar med en bild på våra små "älsklingsgrisar"

Lotta, Janne, Nisse och Emil med familj.