Kali - del 2

Kali, katten med koll.

En liten hösthälsning från mig, Kali. Även känd som Elaka Kali, men bara när läskiga megakatter är i närheten.

Jag har äntligen fått igenom lite rutiner i det här kaoset som jag antar att man kan kalla hem. Min människa hade i början illusioner om att sova till orimliga tider som sju, äta god mat utan att dela med sig och bada helt solo. Givetvis har jag nu trampat vett i henne. Vid fyra på morgonen (långt in på dagen) tycker jag att det är lagom att gå upp. Är jag på bra humör ger jag min människa en vänlig väckning genom att stirra på henne intensivt och kanske trampa lite rastlöst på täcket. Funkar inte det har jag ett och annat knep att ta till; garderobsdörren är knepig att få upp, men när jag väl lyckas vaknar hon garanterat. Ljuslyktan i fönstret är inte tung, men den är effektiv om man puttar ner den i huvudet på henne.

Angående maten vill jag gärna inspektera maten som äts innan någon annan. Får jag inte det, av någon outgrundlig anledning, sätter jag mig tätt in till och sniffar i luften tills någon råkar öppna munnen, då kan det hända att jag försiktigt tar tuggan från dem. Nej okej, men om de inte tuggade så otroligt fort skulle jag garanterat göra det. Även om min människa påstår att jag, trots min nätta uppenbarelse, börjar bli lite rund om höfterna. Vad vet hon, jag behöver lite extra vaddering till mina spaningar i fönstret, man får träsmak så fort annars.

Ville väl mest säga hej och skicka in lite bilder från min portolio, jag är ju lite av en stjärna. I alla fall i min människas bok.

//Kali o Matte