Anima o Marina

Hej på er

Naemi (fd Anima) och Nea (fd Marina) önskar alla på katthemmet en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR.

Vi har det superbra i vårt hem. Så många krypin att gömma sig i, fast vi gömde oss tydligen inte särskilt bra i diskmaskinen, en av mattarna hittade oss och plåtade oss i denna prekära situation. Tomteluvorna vet vi inte hur de kom på. Vi skulle då aldrig spöka ut oss på det viset. Så det måste vara mattarna som har hittat på nåt skumt.

Vi slutade fräsa efter 5 dagar i vårt nya hem. Mattarna begrep inte att vi var farliga så det var inte värt mödan att fortsätta. Förresten så är de ganska snälla. Vi får god mat och mycket lek och kel. Igår hittade vi julklappar. Jippie!! Var sin pälsråtta och ost karameller. Det var hur kul som helst att slita upp paketen och döda råttorna. Mattarna såg för en gång skull belåtna ut när det låg pappersbitar på golvet. Det brukar de inte göra. Speciellt inte när det råkar ligga några lösa mjuka plastbitar på golven. Då brukar mattarna sucka uppgivet och muttra. Det gjorde de senast idag... "3:e paret hörlurar" sa den ena..."katt-skrällen" sa den andra. Då gömde vi oss en liten stund, men bara en liten stund. Vi kom snart fram och satte oss hos mattarna, lutade huvudena på sned, tittade med våra stora ögon och telepaterade "Vi älskar er..jättemycket" och då smälte de (som vanligt).

På kvällarna när vi inte leker brukar vi hoppa upp och lägga oss i mattarnas knän. De brukar bli så glada då och då får vi extra mycket kli och gos. Maten är helt ok här, kunde dock serveras lite oftare och lite större portioner, men mattarna säger att vi blir tjockisar då. Men vi är inte tjocka! Naemi är alldeles lagom smal och Nea är alldeles lagom tjock. Varför förstår inte mattarna det? Ibland glömmer mattarna sin mat framme på bordet. Då ni, då får vi skynda oss. Pannkakor, makaroner, tomatsoppa, vaniljbullar och pepparkakor är ett axplock av det som glömts kvar.

Nu hinner vi inte skriva mer för nu ska vi lägga oss raklånga i soffan och vila lite.

Hälsa alla på katthemmet och till vår mamma Eleni och våra syskon Joanna, Dimitris och Sotiris. Vi saknade er jättemycket de första dagarna (hörde ni inte hur vi ropade på er?)

Naemi och Nea